Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 42. Vårlöken - 43. Skogens tempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vårsol lyser ren så klart och grant, grant,
snö dock ligger än på dikets kant, kant.
Liten vårlök tänker:
»När blott vårsol blänker,
snön får ge sig, det är visst och sant, sant.
Visst är stormen kall och vädret hårt, hårt,
och ibland jag frysa får rätt svårt, svårt,
men det gäller bara
rak och tapper vara,
hoppet är ju ändå alltid vårt, vårt.
Och för varje stråle solen ger, ger,
blir jag glad och ljust mot solen ler, ler.
Ja, nog skall jag stå mig,
köld skall ej rå på mig,
och jag vet: där komma blomster fler, fler.»
Kom en liten tös och blomman tog, tog.
Liten vårlök än i döden log, log:
»Kan till fröjd jag bliva,
kan jag hugnad giva,
nå, då har jag ändå levat nog, nog.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
