Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 45. Gamlamor fyller år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boken. Här är jag en främling, planterad av
människohand, men nere i de sydligaste delarna av Sveriges
land växer jag i stora skogar. En bokskog om våren är som
den skönaste festsal. De raka, släta stammarna skimra
likt silverpelare, grenarna med sina fagra ljusgröna löv
välva sig till tak, marken är täckt med en brunröd matta
av fjolårslöv. Ty mina löv, de falla ej av om hösten, de
multna ej under vintern, de sitta troget kvar, fastän bruna
och torra, för att skydda de nya späda knopparna. Först
då dessa äro redo att spricka ut, falla de gamla löven
till marken.
Eken. Må nu Enen berätta oss något om sig själv!
Enen (litet vasst). Gör du mig verkligen den äran att
räkna mig för ett träd?
Eken. Ja, ty jag vet, att du kan bliva till ett vackert
och ståtligt träd.
Enen. Det är sant. Om jag blott får vara i fred och
leva i goda omständigheter, kan jag bli vad människorna
kalla en pyramid-en. Då är jag en den skönaste
prydnad i en park, säga de. Men det är rätt sällan jag får vara i
fred. Kreaturen bita av min topp, insekter härja min krona,
större träd ta luft och utrymme och näring ifrån mig. Ser
du många vackra enar på en plats, då kan du gissa dig till,
att ett tegelbruk finns i närheten. Ty tegeldammet dödar
de insekter, som göra mig skada. Två år behöva mina
bär för att mogna. Första året äro de gröna, andra året
blå. När de blivit blå, brygga människorna dricka av dem,
det är gott och hälsosamt. Somliga koka också dekokt
av mina barr och min rot och säga, att det fördriver
flygvärk.
Eken. Nu vill jag också spörja buskarna till, så
många som vi hinna med, innan vår tid är ute. Lilla
Vildros, säg oss, du, din saga!
Vildrosen. Enkla äro mina blommor med sina
fem ljusröda kronblad och sin krans av gyllene ståndare.
Dock finns det de, som säga, att de äro lika fagra som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
