Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 48. Gustavs planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till jordens ända och se både palmer och apelsinträd och
eldsprutande berg; man tyckte i alla fall, att ingenting gick
upp mot Sörgården, mot dess furuskog och dess
björkhagar, dess ängar och dess vajande sädesfält.
Far skulle komma hem med tåget på kvällen. Gustav
beslöt att gå honom till mötes ett stycke på vägen till
stationen.
Där kom far gående, litet framåtlutad, som han för
det mesta gick. Inte för att han var så gammal än, men
när man är van att gå och arbeta i jorden, får man lätt
den ställningen.
»God afton, far, jag tänkte du kanske hade mycket att
bära, så jag skulle hjälpa dig med det», hälsade Gustav.
Anders Svensson hade inte mycket att bära. Men han
förstod, hur det var: att sonen var angelägen om att strax
få tala med honom ensam.
»Jo, det är så, far», började Gustav, i det de gingo
hemåt i kvällsskymningen, »det är så, att jag har tänkt
närmare på det vi talade om i går. Och jag har tänkt det,
att jag blir nog ändå kvar på Sörgården.»
Anders lyfte upp huvudet. Hans ansikte ljusnade,
det kunde Gustav gott se, fast det redan blivit skumt.
»Så, tänker du det», sade han. Och det hördes grant
på hans stämma, att han var glad. »Men jag har också
grundat på saken. Det är nog så, som du sade, att när
man är ung, har man liksom en längtan att komma ut i
världen. Jag minns det nog från min egen ungdom, fast
man ju då för tiden inte var så van att tänka sig, att
man skulle få sin vilja fram i allting. Men nu har jag
funderat ut någonting. Nästa höst, sedan vi slutat med
havren och med höstplöjningen, tycker jag, att du skall
ge dig av till folkhögskolan. Jag har förr varit liksom
litet misstänksam på den sortens skolor och trott, att de
skulle dra bonden från plogen, men nu vet jag, att de inte
gör det. I de skolorna får de unga lära sig många nyttiga
saker och även att hålla jorden och jordbruksarbetet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
