Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 50. För Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Har han flyttat?»
»Å nej, men han vart död i förra veckan, och i söndags
vart han begraven», svarade kvinnan lugnt.
Norrvalla-borna sågo helt förlägna ut. Tänk, att de
gjort intrång i ett sorgehus!
»Är ni hans änka?» frågade fru Berg i deltagande ton.
»Ne-ej då, hans hustru vart död för ett halvt år sedan,
och sen har jag varit här och ställt med hushållet och sett
om pojken.»
»Så, att lilla Anders är både fader- och moderlös nu»,
sade fru Berg och strök gossen medlidsamt över det gula
håret. »Vad skall det bli av honom, månntro?»
»Hå, han får förstås komma på fattighuset», sade
kvinnan. »Jag bara väntar de ska komma och ta honom dit,
innan jag ger mig av till en ny plats. Ja, det är förstås
synd om pojken, men vad ska en göra? Inte är det värt
att be patron på Södervalla att ta sig av ungen. Det vore
just inte likt honom att göra det.»
Nej, det visste var och en, att patron på Södervalla
var en hård man.
Ingrid sträckte sig upp mot sin mamma och viskade
i upprörd ton:
ȁ mamma, mamma, kan vi inte ta hem honom? Det
vore så rysligt synd om honom att komma på fattighuset!»
»Nej, det går inte för sig», sade patron Berg i bestämd
ton. »Mamma har nog att göra med dem hon redan har.
Mamma är inte stark och skulle inte orka med att ha en
till.»
»Men kanske det finns någon av dina underhavande,
som ville ta vård om honom? Till exempel
trädgårdsmästarens», föreslog faster Henny.
»Nå, men vem skulle betala för honom? Mina
underhavande hjälper jag, när det behövs, men ingen kan väl
begära, att jag ska dra försorg om Södervallas torpare.»
Ingrid stod och såg på den lille. Hon fylldes av
ett allt starkare medlidande vid tanken på, att han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
