Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Sånger och visor - 55. Den lata katten - 56. Olle metar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han slickade sin tass så fin och prydlig
och njöt av soln och kände sig betydlig,
han var så fet och präktig, tjock och stor.
Då kom ett möss, mitt för hans näsa for.
Den piken var nu ändå alltför tydlig!
Och smått generad reste på sig katten
och sträckte ut sin tass att taga skatten.
Men mösset det slank undan i en fart,
ned i en källarglugg det kilat snart,
ned i ett hål, där det var mörkt som natten.
Och katten rätt belåten gick tillbaka
och lade sig och lutade sin haka
mot sina tassar uti sömnig frid
och bligade ibland omkring sig blid
och lapade på mjölken för att smaka.
Och denna lata katten heter Janne,
och han bor nära oss, just hos vår granne.
Och därför att den katten är så lat,
så kan han gärna nu få bliva flat,
när jag en visa diktat har om Janne!
Lilla Olle står på strand
med ett metspö i sin hand.
Fisken vill ej nappa på.
Lilla Olle sjunger så:
»Kära fisk, nappa då!
Du ska se, vad du ska må.
Om jag blott får upp dig dra,
ska du få det rysligt bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
