- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
188

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I sommardagar - 71. Norrgårds-pojkarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intresse för sådana. De båda bröderna hade fått ett land
nere i trädgården, och där odlade de allehanda växter.
Erland var bekant med trädgårdsmästaren på Norrvalla
och fick ibland av honom några skott och plantor. Och
när denne var vår skrev efter frön, tog han också
några små paket för Erlands räkning. Och Erland sådde
och planterade och rensade omsorgsfullt bort allt ogräs.
Men Johan var den, som grävde upp landet och gick och
bar vatten från brunnen, när blommorna skulle vattnas.

»Tänk, Erland», sade Johan, »i dag har ett lejongap
slagit ut.»

»Redan», utbrast Erland, med glänsande ögon. »Är
det en röd blomma?»

»Nej, den är gul och vit. Ska jag gå och ta den?»

»Nej, bryt inte av den! Jag tycker det är roligare
att veta, att den finns där.»

Och han låg med ett lyckligt och frånvarande uttryck
i sitt ansikte, som om han i inbillningen såge den granna
gula och vita blomman och gladdes över dess prakt.

2.

Erland hade åter fått komma ut, och de båda bröderna
sutto på en bänk vid sitt lilla trädgårdsland. Runt omkring
dem blommade lejongap och aklejor i brokig prakt. Men de
båda bröderna sågo likväl helt bedrövade ut. De talade
om något, som fadern nyss berättat för dem: att han
beslutit lämna Norrgården åt sin äldsta son, Karl, som
snart skulle gifta sig.

»Jag har blivit för gammal och för styv i lederna»,
sade Lars Kristersson. »Jag kan inte sköta gården längre.
Och då är det bäst, att Karl tar den.»

Men frågan var, vart Lars med sin hustru och sina
båda yngsta söner då skulle ta vägen. Stugan hade ej
rum för två hushåll. Lars hade först varit betänkt
på att bygga till den, men hans hustru, mor Johanna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free