Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I sommardagar - 74. Sagan om Bängt i Balseheda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför henne, allt under det de kraxade och skreko och
anförtrodde henne alla sina angelägenheter.
Nu hade det hänt en dag, att konungens av Burgund
dotter, den unga och sköna prinsessan Merivana, varit
ute och ridit i skogen med sina hovdamer och kommit
ända fram till Kråkamors torn. Prinsessan Merivana var
sin faders enda barn, och hennes moder var död. Då nu
konungen älskade henne över allt annat på jorden, hade
hon blivit ganska bortskämd och var van att göra allt,
som föll henne in. När hon nu kom fram till det gamla
tornet i skogen, satt Kråkamor själv där utanför på en
mossig stubbe. På hennes vänstra axel satt en gammal
korp, vilken just höll på att under många förtrytsamma
kraxanden utbreda sig över den näsvishet, som en liten
skata visat honom. Den gamla häxan hörde uppmärksamt
på hans klagomål. Allt emellanåt nickade hon, och
då runkade hennes långa, spetsiga näsa för varje gång.
När den unga prinsessan fick se detta, brast hon i
skratt. Kråkamor vände förtörnad på huvudet och såg
på henne. Men prinsessan fortfor att skratta. Det är alltid
illa att göra narr av gammalt folk, men det tänkte inte
den glada prinsessan på, utan hon log högt och hejdlöst.
Då reste sig Kråkamor och gick in i sitt torn, men i
dörren vände hon sig om och sade: »Denna munterhet skall
du få ångra, min vackra prinsessa!» Och så slog hon igen
dörren om sig.
En stund därefter, medan prinsessan Merivana red
hemåt med sina hovdamer, hördes plötsligt över deras
huvuden ett väldigt kraxande. I samma ögonblick kom
en ofantlig skara korpar och kråkor farande genom luften.
De slogo ned på prinsessans axlar, på huvudet och halsen
av hennes häst, de flaxade tätt omkring henne, ideligen
upphävande hesa läten. De försökte till och med hacka
henne i ansiktet med sina krokiga näbbar. Hovdamer och
stallknektar skyndade till för att driva undan de djärva
fåglarna. Men det var förgäves, de läto icke jaga bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
