Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I sommardagar - 87. Dammsjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
87. Dammsjön.
Det var en solig morgon i slutet av augusti.
Gamlamor i Sörgården hade gått med barnbarnen uppåt
Dammsjön för att plocka hallon, som växte där i skogen.
Dammsjön är en helt liten sjö, nästan bara en
utvidgning av ån. Där ån flyter ut ur sjön, bildar den ett
fall, och där ligger kvarnen, där hela Önnemo brukar
mala sin säd.
Vad det var vackert här uppe vid Dammsjön i den
daggiga morgonens fred. Skogen stod runt omkring i
stilla drömmande sus; nere å strandsluttningen lågo här
och där öppna ängslyckor. Men inga byggnader syntes,
utom Kvarntorpet, som lyste rött bakom en hasseldunge.
Kvarnen stod still; man hörde bara vattnets dån, då
det forsade mellan de öppna dammluckorna, och en
skogsduva, som kurrade inne bland träden. Över det skummande
vattnet stod det som en vit rök.
»Ska vi se efter, om det finns några näckrosor ännu»,
föreslog Greta.
Gamlamor trodde nog det var slut för i år med
näckrosorna, men de gingo i alla fall med till den bukten,
där blanka näckblad flöto emellan vassen.
Där, bakom några alar, stod en man och såg ut
över sjön. Sörgårdsbarnen undrade, vem det kunde vara.
Det måtte vara någon utsocknes. Fint var han klädd;
han såg inte så ung ut, men inte så värst gammal heller.
»Vem är det?» frågade Lill-Olle i en högljudd
viskning.
Gamlamor tystade på honom. Men i detsamma vände
främlingen på huvudet.
»Nej se», utbrast han, »är det inte gamlamor i
Sörgården!»
Och i detsamma sade gamlamor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
