- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
9

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

voro alla till skogs; och dröjde det således ännu en tid
innan jag om detta slags herdinnor erhöll någon närmare
kännedom. Deremot fick min följeslagare nu anledning att
förtälja om sitt herdelif; ty äfven han plägade som ”vall-unge”
följa kreatur i marken.

Det egendomligaste, han hade att berätta, var om de
pojkaktiga upptåg, med hvilka ortens vallhjon då och då
plägade muntra sig i skogen. Det ena af dessa var
målskjutning med pilbåge — en öfning, der icke blott träd,
buskar och stenar togos till skott-mål, utan lika ofta
kreaturen sjelfva, hvars språng och krumbugter, då de träffades
af pilen, väckte stor belåtenhet hos skytten. Ett annat,
högst kuriöst, upptåg var den så kallade ”broms-gussan”,
(broms-guĕss,) — ett slags kring-gunga, förfärdigad af två
små stickor. Den inrättas så, att en sticka sättes rätt ned
i marken, — och den andra, som har hål i midten och är
klufven i båda ändar, fästes i horizontal riktning ofvanpå
den förra, att det hela får likhet med en karusell. Denna
sättes nu i rörelse af två flaxande bromsar, hvilka med
stjerten blifvit inklämda i de klufna ändarne af den
horizontala stickan. Det der gör vallgossarne ett ej ringa nöje,
— ett nöje, troligen jemförligt med det, Stockholms
ungherrar erfara, då de om somrarne se ett par vackra
mamseller sväfva omkring på karusellen i Tivoli. Men à
propos om täcka mamseller, må det ej förbigås, huru gossen
från Uddeholmshyttan uppdrog sina skönhetslinjer. Jag
tillfrågade honom nemligen bland annat, huru en vacker flicka,
efter hans tycke, borde se ut. ”Jo”, — svarade han —
”hon ska’ vara rödblommig i ögona och svart och hvit i
ögonstenăān”[1]. — Ett slikt porträtt kan visserligen synas


[1] Vi ha här åter en språk-egenhet i den bestämda pluralisformen
aān i st. för arne och orna. Svårligen skall man af en infödd
Elfdaling få höra ett annat uttal. ”Ögonstenarne, hästarne,
gossarne eller jäntorna” — ingen af dessa och dylika former klingar väl
i hans öron, — nej! det måste ovilkorligen heta: ”ögonstenaan,
hästaan, gossaan och jäntaan.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwermland/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free