Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickar. Deremot stod oss regnet bi och snarare till- än
aftog. Så kommo vi genom den ödsliga trakten, der blott
ett par säterbodar på hela fem fjerdingsvägen voro synliga,
till Letafors bruk, det nordligaste i Wermland. Hjertligt
blef här emottagandet; ty bruksförvaltaren var en gammal
god vän, och här måste vår skjuts alltså affärdas.
Efter intagen middag beslöts genast en utflykt i
omnejden, synnerligast för att besöka en närbelägen sätervall, der
en stor utsigt var att bjuda på.
Ännu låg det ett tjockt töcken öfver trakten, att man
ej rätt kunde uppfatta Letafors’ belägenhet. Så mycket
märktes dock redan, att flera bergåsar, nederst skogbeklädda, men
ofvantill blott höljda af en öppen gräsmatta, höjde sig
deromkring. Till en af dessa höjder, Letteråsen, gick nu
vandringen. Hundar medtogos ocb gevär, laddadt, med kula,
emedan björnar under vägen lätt kunde anträffas. Någon
sådan kom dock icke i vår väg; men emellertid fortfor
töcknet, och först när vi nått höjden af Letteråsen, låg dimman
ändtligen under oss och häruppe var luften ren och klar.
Letteråsens hjessa utgöres af en grön, saftig äng, och på
denna stodo ej mindre än 4 à 5 säterbodar på föga afstånd
från hvarandra. Vi stego in i den närmast belägna. Två
kullor voro derinne, den ena ful, den andra af angenämaste
täckhet. Den sednare, som hette Ingegerd, men gerna
kunnat heta Ingeberg, bjöd oss vänligt att sitta ned, och kom
derefter beskäftigt fram med en skål mjölk.
Man blir icke alltid så väl emottagen, särdeles om
man är obekant, och det händer då ofta att säterjäntan, midt
för främlingens näsa, slår dörren till …
Men derute har det nu allt mer och mer klarnat upp,
och vi måste skynda oss att taga landskapet i ögonsigte. Vi
träda alltså åter utom sätran.
Himlen står högblå öfver våra hufvuden; men emot
dälderna vältra sig dimmorna lustigt ned — floder med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
