Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De erhöllo det ock; men när Finnarne frampå natten
somnat, ödelades de af sina gäster.
Slagtaredalen är en smal dalgång, genomströmmad af
en bäck och sträckande sig vid pass ½ mil i norr och
söder. Med sjön Dypen i norr samt Borangsberget i öster
och Skrockerberget i vester tyckes denna plats för de flyktige
Finnarne ha varit den allra yppersta tillflyktsort. Vi gingo
hela dalen i ända, noga undersökande om några spår efter
fordna boningar möjligen vore att finna. Det enda, som
härunder väckte uppmärksamheten, var en liten upphöjning
å en större öppen plan, der vid gräfning anträffades några
stenar, lagda i bågform, och mellan dessa en samling kol.
Men huruvida derföre någon bostad här stått, är högst ovisst;
ty, som bekant är, brukade man fordom, när vid rågångar
stenrösen uppsattes, först elda under dessa, till ett
kännemärke vid möjligen uppkommande egotvister.
Då vi återkommo till Borangen, hade man ändtligen
anländt med häst, och nu afreste jag ofördröjligen åt Höljes.
En brunögd Finnpiga skötte tömmarne.
Vägen åt norra Finnskoga gick bokstafligen öfver stock
och sten. Än lågo grofva tallröttor deröfver, än var det en
klipphäll eller stora lösa kullerstenar, som togo hand om
kärrhjulen; på ett ställe hotade en vattenfylld grop, eller
rättare dam, att uppsluka både häst och åkdon; på ett
annat återigen beredde långa, oändliga kafvelbroar den arma
resenären en den mest uppskakande motion; — i få ord
sagdt, det var en väg, der man i hvarje ögonblick väntade,
att själ och kropp skulle ta farväl af hvarandra.
Den första gård vi under vår färd anträffade, var
Rangen — ett skogshemman vid sjön af samma namn. Klockan
var nu redan 2 på eftermiddagen och vi voro här ej mer
än halfvägs till Höljes. Det fanns således ingen förhoppning
att uppnå sistnämnde ort, innan kyrkfolket derifrån redan
gått sina färda. Dessutom huru skulle det ha varit möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
