Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Promenader i Södra Finnskoga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ju ändå något, när stugan är full af barn och allas
appetit förträfflig.
Från Wålberget gick jag en half mil genom ödslig
skog och myrmark till Hjerpeliden. en större gård med
många både bostäder och innevånare. Som jag här trädde
ut ur skogen, öppnade sig en utsigt af sällsynt storhet.
Jag befann mig på en fri ängsmark högt uppe i verlden,
derifrån trakten, hela halfmilen igenom, hastigt sänkte sig
mot riksgränsen. På andra sidan om detta daldjup uppstego
väl tjugu olika fjellsträckningar, alla blåskiftande och i
vågiga konturer. Detta fjerran såg ut som en stormig sjö.
Aftonen af denna dag satt jag hos ett beskedligt folk
och hörde Finska visor sjungas. Annika hette sångerskan
— en för denna byggd särdeles litterär qvinna, hvilken
bland annat äfven var mycket hemmastadd i geografien.
Jag fick i Hjerpeliden nattqvarter i samma rum, der
Finnen Gottlund under sin resa på 1820-talet varit
inlogerad. Gottlund är ett namn, som i alla Wermlands
Finnbyggder lefver i friskt minne. Allt godt, som efter hans
uppträdande här tillfallit hans stamförvandter, tillskrifves honom,
såväl skattelindringarne, som uppbyggandet af de kyrkor,
man nu har. Den Finska studenten är sålunda för dessa
skogens barn en personlighet af lika stort anseende som
Gustaf Wasa hos Dalkarlarne.
I den gård i Hjerpeliden, som kallas Kanaanstorp,
fanns det ändtligen en rik Finne, ja så rik, att han sades
gräfva ned penningar i sädeslårarne. Man berättade, att
när dennes son en gång farit bort med mäld, hade gubben
en stund sednare gjort den upptäckt, att just den del af
spannemålen, hvari de största sedlarne legat gömda, nu rest
åt qvarnen. Han skyndade straxt efter, för att, om möjligt
vore, rädda sin skatt, men anträffade ej sonen, förrän
denne var på hemleden. Då utbrast gubben förtretad: ”I dag
har du haft en dyr mäld åt qvarnen, det låg så och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
