- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
88

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rabatter bjuda ett mildt välkommen! Och hvad tycker du
om posterna, som stå på vakt der framme vid stora
farstubron — de ståtliga georginerna? — De äro ju magnifika.
Men kom nu med till flygelbyggnaden längst fram till
höger; der skola vi göra vårt inträde. Öppna här artigt
dörren till venster i förstugan och stig in! — Vi befinna oss
i en mindre kammare, hvarifrån vi se dörren öppen till ett
större rum, ett veritabelt bibliothek, med bokhyllor från
golf till tak, alla väggarne ikring. Vid ett stort skrifbord
sitter derinne en man i grå nattrock och grånadt hår. Han
lemnar genast sin plats och kommer oss lifligt till mötes.
Och ehuru nyss sysselsatt med ett svårt tankearbete, har
han i ett ögonblick helt och hållet försatt sig in i våra
förhållanden; och allra minst låter han oss förstå, att vi
kommit störande. Tvertom. Vi helsas på det förbindligaste
välkomne, vi måste taga plats och vara hemmastadde. Vi
befinna oss nemligen hos en af Sveriges mest bildade män
— hos Anders Fryxell, häfdatecknaren.

I dennes familjkrets tillbragtes ett par veckor under
en behaglig hvila; men sedan resenären långt in i Augusti
månad häraf varit i åtnjutande, gick han ännu en gång att
utbyta umgänget med civiliserade menniskor, mot det som
halfvildarne i Finnskogen kunde bestå. Äfven Sunne
pastorat har en finnbygd, nemligen i Gräsmarks socken, och
ditåt styrdes alltså först kosan.

Hur skön var icke början af denna vandring! Fält och
lundar i fullmogen fägring, — insjön, stilla och djup med
lekande solstrålar på ytan, det glada allvarets bild, —
landtgårdarne, vänligt inbjudande till gästvänskap — och
slutligen, bortom all denna herrlighet, bergen, de blå, luftiga,
med sina djerfva konturer hänvisande till högre regioner. ~
Skåda Jättekärnsklätten der längst i vester, huru stolt
upphäfver den icke sin skarpa hjessa! Dit klättrade jag upp
och såg den vida dalen med sjöar både i östan och vestan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwermland/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free