Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva Vestanvik, utan i det så kallade Notnäset — en
långsmal holme vid Thorsby-elfvens utlopp i Fryken och
straxt vester om Fryksände prestgård.
Notnäset är en högländt plats, numera alldeles
öfvervext af låg barrskog och videbuskar, m. m.; men der man
vid närmare undersökning påträffar en mängd, dels runda,
synbarligen af menniskohand uppförda kullar, dels
fördjupningar i marken, äfvenledes symetriskt rundade. Att de
sednare äro sådane under den yngre hednatiden uppförda
grafvar, deri en timrad byggnad först blifvit anbragt, är en
tro, den jag dock ej med några bevis kan styrka. Så
mycket säkrare är det deremot, att de nämnde kullarne varit
förfäders grafvar — och förfäders, som lefvat under
bränneålderns period. Tvenno af dessa högar hafva nemligen vid
gräfning, ofvannämnde år 1847, befunnits innehålla, den
ena kol och ben, den andre både dessa ämnen och derjemte
den förut omtalade metallpjesen. För min räkning gjordes
här ånyo en liten gräfning, hvarvid upphemtades, så väl kol
och ben, som ock ett par skärfvor — synbarligen af den
urna, man vid förra gräfningen anträffat på samma gång
som det ofvannämnde metallstycket hittades. Om detta må
slutligen tilläggas, att det vid nu anställd eftersökning
omöjligen var att finna; men deremot upplyste man, att någon
bekant här i orten flera gånger haft det med sig åt
Carlstad, emedan man först trott, att det var af guld. Under
dessa färder hade det troligen rent af förkommit.
Efter besöket vid Notnäset drog vandraren vidare mot
norr och kom så genom en stor, öppen dal till Önnerud,
der den lika städade, som hjertliga klockaren ingalunda
gjorde Wermländska gästfriheten minsta heder.
Här erhölls upplysning om åtskilliga jordfynd, de flesta
på sednare tider gjorda. De uppgifvas sålunda; 1:o I
Önnerud, (hos ”Buskfolk”,[1]) en stenyxa, så illa skadad, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
