- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
137

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Det yppersta kapitlet för den som är trött af färden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Flera sådane lika cirkelrunda stensättningar skola äfven
vara att se å en närliggande kulle.

Ifrågavarande, synbarligen af menniskohand danade,
fornlemningar likna ej litet de gamla offerplatser, om hvilka
redan så många forskare haft ett berätta. Kanske finna vi
äfven i sjelfva det angränsande Solbergslidens namn någon
ytterligare ledning för våra gissningar i denna sak?

Öster om Solbergsliden, å Gränsjöhöjden norr om
Gränsjön,) har man andra slags minnesmärken att visa. Det
talas der om ej mindre än 8 aflångfyrkantiga grafvar af 3
alnars längd och 1 alns både bredd och djup. Hvartill dessa
blifvit använda, har man ej i mannaminne hört omtalas.

Samma förhållande med 3 dylika fördjupningar, 1/2 mil
längre österut å Treskogs mark.

Hvad skall man nu anse dessa märken för? Månne de
möjligen äro sådane grafvar från den yngre hednaåldern,
hvilka hade timrade väggar och således, allt efter som
timret multnade bort, ofvantill erhöllo en fördjupning?

De lärdare må bevara frågan. Spade och jernspett
torde, kanske äfven lösa den; ty med dem går man ofta
längst på djupet.

*



Från Solbergsliden gick färden, genom en mängd täcka
smådalar och öfver vackra parklika bergsluttningar uppåt
Nysätra, samma ställe, der jag för några dagar sedan haft
nattqvarter. Min vägvisare, en halt pojke i trasig rock, var
under hela vägen mycket språksam. Äfven han sade sig ha
råkat ut för ”farliheta”, och det i elfven mellan Frideros’
bruk och herregård. Det var derutaf han blifvit halt. Han,
så väl som flera andra, dem jag förut under min resa
träffat, talade äfven om konstiga märken och spår i bergen, der
man på många ställen kunde se liksom ”folkefahl
(=menniskospår) i hårda hällen. Detta uppgafs ock i
Lafallshöjden, der vi som hastigast tittade in ocb hvarifrån man ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 22:08:03 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwermland/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free