- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
138

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Det yppersta kapitlet för den som är trött af färden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visade en särskild höjd, Storkullen, å hvilken spår efter
både djur och menniskor skulle synas i berget.

Redan i Bogen hade jag besett en dylik plats,
(nemligen det förr omtalade Trollkäringberget,) men de märken,
der funnos, fordrade, för att kunna få den form allmogen
uppgifvit, en fantasi, den jag icke egde. — Dylika märken,
de må nu vara tillfinnandes inne i vilda skogen eller vid
stranden af sjö eller haf, torde ofta göra alltför frenetiska
forskare ett lika onödigt som löjligt hufvudbry. Troligt är
att dessa mer än en gång gifva den djupsinnigaste tydning
åt t. ex. några simpla hällristningar, hvilka, när allt
kommer omkring, endast hafva ett sysslolöst vallhjons åtgörande
att tacka för sin tillvaro.

*



Från Jösse härad gick jag nu åter in i Fryksdalen och
Gräsmarks södra Finnskog, denna gång på annan väg än
jag förut följt.

Tiskarekärn var det märkligaste stället jag nu besökte,
ett ställe, minnesvärdt, så väl för sitt sköna läge som
derföre, att det för närvarande beboddes af en danneman,
hvilken i mer än ett afseende stod vida högre än flertalet af
herremän. Städad, hjertlig och anspråkslös går denna man
ej lätt ur deras minne, som med honom någon gång
kommit i beröring.

Vid pass 100 steg från sjelfva gården ligger här den
så kallade Ati-ängen eller Ati-kullen, en plats, utmärkt för
sin ovanligt rika vegetation. Bland der förekommande
många bärsorter märka vi björnbär, och bland de 14 olika
trädslagen, alm, hassel och lind, hvilka eljest i denna bygd äro
sällsynta nog.

Någon ek sökte jag förgäfves att anträffa. Sådan fanns
ej heller i hela trakten. Deremot berättade mig nu gårdens
egare, att man sydost ifrån stället i den ej särdeles aflägsna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 22:08:03 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwermland/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free