- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
57

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vatten är som ett ansigte utan ögon, men ett landskap,
hvilket är flackt och magert och der man derjemte
hvarken ser vatten eller någon hojd, förefaller mig som
ett enformigt, glädjelöst lif, der själen ej för ett enda
ögonblick förmår höja sig öfver de små verldsbestyren.

Malungsbygden har likväl, äfven den, sina upp*
höjda punkter, och den ansenligaste af dessa är Mid~
dagsberget, hvilket genast blir synligt, så snart man
blott kommit litet längre ut på heden.

Jag hade nu för afsigt att qvarstanna i Malung
en eller ett par veckor; men då man straxt vid min
ankomst till socknen underrättade mig, att det redan
följande söndag komme att firas en märkelig folkhögtid
i den 4% mil söderut belägna Tyngsjö finnförsamling,
begaf jag mig redan på fredagen dit ned och
genomreste sålunda för andra gången Malungs socken, utan
att der ha uppehållit mig längre än två eller tre
dagar.

Färden söderut ifrån kyrkan var för tillfället rätt
angenäm genom de rika skördar, hvilka de vidsträckta
sädesfälten der nu tycktes utlofva.

En fjerdedels mil från gästgifvaregården inkommer
man i en trång dal, der man till höger har ett troget
sällskap i elfven, hvilken här går fram liflig och
munter, som om den sköljde idel blomsterfält. Men endast
den mörka barrskogen speglar sig här i den blå ytan.
Så är ock dessa bygders folk gladt och lifligt, fastän
ej heller det trampar på rosor. — Berg och skog, der
de ej hafva en alltför platt karakter, göra nemligen
menniskolynnet kärnfullt och friskt.

De, som med tanken vänligt följer mig på leden,
låtom oss i middagsstunden för några ögonblick stanna
vid det så kallade Lerberget, och helst på den punkt,
der den gamla landsvägen sammanträffar med den nya.
Vi befinna oss här på en höjd tätt invid elfven, å hvars
strand gran och al grönska. Ingen menni«kobostad är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free