- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
58

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

härifrån på något håll synlig; och är det någon röst,
man här hör, så är det naturens egen. I skogen
qvittra fåglar ne; bakom oss Brusa forsarne. Deras skum
se vi glänsa i solskenet, om vi kasta en blick emot
norr; i söder dereraot, bvarest elfvens mäktiga
strömfåra -försvinner i barrskogen, höjer sig på flera mils
afstfind en blå bergsbygd. Det är en af Finnmarkerna.
— Men middagssolen bräuner nu bet och fågelsången
mattas — låtom oss fara vidare!

Vid Edsforten, der elfven är stridare än i de öfre
forsarne, komma vi åter in i bygden och uppnå
härefter snart Ytter-Malungs gästgifvaregård, med
omgif-vande by, der det rödmålade kapellet ger åtminstone
någon relief åt det hela.

På gästgifvaregården har man fi sjelfva bostaden
ett profstycke af södra Malungs ökenbygd; ty hela
taket är der belagdt med sten. Här kom jag in på
den ena af de tvenne landsvägar, som från
Vesterdalarne genom Finnskogen leder till Wermland. Till en
början passerades nu Dalelfven på en s. k. »flåte» eller
sämre färja; emedan vårfloden nyligen förstört den bro,
som här förut funnits. En half mil längre bort befann
jag mig i en rikligt ödslig och hemsk trakt. Hvart
man vände sig — förbränd skog och förbränd mark.
Ingen fågelsång, ingen blomma vid vägen, här och der
knappast ett grässtrå, men merendels en naken, svart
jord eller ett gråbrunt, magert ljungfält. Och slutligen
de höga, raka tallarna, nästan öfverallt så vidt åtskilda,
att man kunde se flera tusen steg inåt heden, der det
hela ofta företedde en tafla af förstörelse genom den
mängd trädstammar, hvilka — som liken på ett
slagfält, — här och der lågo kringströdda.

Vid Granån, ungefär midt på skogen, rastades en
stund; ty här, der Äppelbovägen stöter ihop med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free