- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
85

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjorde besök hos ett par nära 90 är gamla makar,
började det häftigt snöa, bvarföre vi genast bröto npp,
för att fortsätta marschen.

Förbi östra Gdskörnsberget kommo vi na öfver en
svår myrmark, der de smala spängerna till på köpet
voro isbelupna, till foten af den ofvaunämnde
Nedra delen af denna s. k. »kalle», hvilken snarare
gjorde skäl för namnet »fjell»> var beväxt med
barrskog; men den öfra, som var alldeles kal, hade blott
klippor och grandfasta hällar att framvisa.

Om oppbofvet till Pålkollens namn berättas
följande.

I det ej långt aflägsna Djörndsen bodde för lång
tid tillbaka en Finne vid namn Pål — en man,
hvilken i likhet med många af sina samtida stamförvandter
ej haft det bästa rykte om sig ocb bland annat äfven
gjort sig saker till mord.

När denne Pål låg på dödsbädden, yppade han för
sin dotter, att han i Ufän hade penningar gömde på
en holme (Laxholmen, Vs mil norr om Ufvanå), der de
lågo förvarade i ett oxhorn. Påts son, hvilken bar
samma namn som fadren, stod härunder händelsevis
bakom ngnen och hörde hvad gubben berättade. Han
skyndade sig då genast i förväg, bemäktigade sig de
anvisade penningarne samt begaf sig dermed till
Pål-kullen, der han byggde och bodde, hvaraf ifrågavarande
berg då fick sitt namn.

Sedan vi lyckligen öfverstigit Pålkullens nedra
sluttning, kommo vi åter, i trakten af Risåsen, hed på
en sank mark, hvilken var högst besvärlig att passera.

Vid sistnämnde gård uppstod någon tvekan om
hvilkendera vägen vi skulle välja. På det håll, jag först
ämnat mig, hette nemligen närmaste ställe Kölberg, ocb
redan detta namn afskräckte mig, helst skymningen nu
dessutom var nära. Ty jag visste numera, att hvarje
ställe, som i dessa trakter hade ordet »köl» i sitt namn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free