Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid skutte hafva en bögst oländig mark att erbjuda.
Nyssnämnde ord, vid hvilket man i de flesta andra
orter vanligen Taster föreställningen om ett brant,
fjell-artadt berg, betyder nemligen bär tvertom en
vidsträcktare mosse. ,
Vi vände oss derföre nu ocksfi i en annan
riktning, och styrde kosan vesterut till den straxt inom
Wermlandsgränsen belägna byn Brunnberg. Detta var
dock att komma ur askan i elden; ty sedan vi
ungefär en halflimmes tid gätt framåt p§ en stenbunden,
granbeväxt bergssluttning, der vi pä böger hand bade
en smal skogssjö nedom oss, kommo vi ned pi en af
de vidsträcktaste myrmarker, jag i hela Finnskogen
sett. Till råga på deona otur föll nu äfven
skymningen ’allt djupare öfver nejden, att vi med möda kunde
skönja de smala spängerna eller rättare störarne, hvilka,
som vanligt, utgjorde vår enda bro. Dessa voro
dessutom äfven isbelupna och lågo ofta helt ostadigt,
hvilket förorsakade alt min sextioårige följeslagare, som
hade mycket att bära, alltsom oftast snafvade, och att
jag med yttersta möda kunde följa hans, i förhållande
till den svåra terrängen, ovanligt hastiga gång.
Slutligen nådde vi dock < vårt efterlängtade mål
och hunno der upp på en hög och fast ås, hvilken
låg alldeles enstaka inemellan myrorna, lik en stor upp
och nedvänd båt, pä hvars botten man uppfört en lång
rad af boningar.
I en af dessa fick jag en kall, otreflig stuga att
bebo, der jag, under afvaktan på en utlofvad, men
länge fördröjd brasa, ej hade annat att göra än att
torka mina våta fötter samt beskåda de målningar, med
hvilka någon Rättviksartist prydt stugans väggar.
Sorgliga vyer: — Prins »Absalon», hängande i sitt yfviga
hår samt slutligen äfven »den förlorade sonen!»
Ändtligen kom elden ocb med den också litet
storry trefnad i rummet. Ur den säck, i hvilken Ack-
Diniti7firi hv Goo<?Ie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
