Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen, som är dogmatisk - Första huvudstycket. En invecklad metafysisk knut, som man efter behag kan lösa upp eller hugga av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
67
så fall detta tänkande jag icke vara underkastat
materiella naturers vanliga öde, och liksom det av
slumpen dragits ut ur elementernas kaos för att
giva liv åt en animal maskin, varför skulle det icke
åter, sedan denna tillfälliga förbindelse upphört, för
framtiden återvända dit? Det är emellanåt
nödvändigt att genom konsekvenserna avskräcka den tänkare,
som är på orätt väg, på det att han må ägna mer
uppmärksamhet åt de grundsatser, av vilka han
liksom drömmande har låtit förleda sig.
Jag erkänner, att jag är mycket böjd för att
antaga tillvaron av immateriella naturer i världen
och att även inrangera min själ i denna klass av
väsen ¹. Men, huru hemlighetsfull blir icke då
förbindelsen mellan en ande och en kropp? Huru
naturlig är dock icke tillika denna obegriplighet, efter-
¹ Grunden härtill, som synes mig själv mycket dunkel och
troligen alltid kommer att så förbliva, rör tillika även det förnimmande
väsendet hos djuren. Det som i denna världen innehåller en livets
princip, synes vara av immateriell natur. Ty allt liv beror på den
inre förmågan att kunna bestämma sig själv efter gottfinnande.
Däremot består det väsentliga kännetecknet för materien i att utfylla
rummet genom en nödvändig kraft, som är inskränkt genom yttre
motstånd. Då tillståndet hos allt det, som är materiellt, är beroende
och kan tvingas av yttre krafter, så kunna näppeligen de naturer,
som på grund av egen verksamhet och av inre kraft uppehålla livet,
korteligen de som på grund av sin egen vilja förmå att bestämma
och förändra sig själva, svårligen vara av materiell natur. Man kan
för rimlighetens skull icke begära, att ett så obekant slag av väsen,
som man för det mesta blott hypotetiskt känner till, skall kunna
begripas i sina olika arter; emellertid böra de immateriella väsen, som
utgöra grunden till det animala livet, skiljas från dem, som i sin
självverksamhet äro förnuftiga och kallas andar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
