Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen, vilken är historisk - Andra huvudstycket. En svärmares extatiska resa genom andevärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
tanke skall finna, att han kan bespara sig all
fåfäng efterforskan rörande en fråga, vars data stå
att finna i en annan värld än den, där han befinner
sig. Jag har sålunda förlorat min tid, på det att
jag skulle vinna den. Jag har bedragit min läsare,
på det att jag skulle kunna gagna honom, och även
om jag icke har givit honom någon ny insikt, så
har jag dock omintetgjort den illusion och den
fåfänga kunskap, som blåser upp förståndet och i dess
trånga rum tager upp den plats, som vishetens och
den nyttiga undervisningens läror borde kunna intaga.
Den som blivit uttröttad av de hittillsvarande
betraktelserna utan att lära sig något av dem, han
kan nu i sin otålighet trösta sig med det, som
Diogenes, såsom man berättar, sade till sina gäspande
åhörare, när han såg det sista bladet i en långtråkig
bok: Kurage, mina herrar, jag ser land. Förut
vandrade vi liksom Demokrit i det tomma rummet,
dit metafysikens fjärilsvingar hade lyft oss, och
underhöllo oss där med andegestalter. Nu, då
självkännedomens hämmande kraft har skrynklat ihop
sidenvingarna, se vi oss åter på erfarenhetens och
det sunda förnuftets låga mark; det vore lyckligt,
om vi ville betrakta denna såsom vår anvisade plats,
från vilken vi aldrig ostraffat våga oss bort och
som också har allt, som kan tillfredsställa oss, så
länge vi hålla oss till det nyttiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
