Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen, vilken är historisk - Tredje huvudstycket. Praktisk slutsats ur hela avhandlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 -
―
TREDJE HUVUDSTYCKET.
Praktisk slutsats ur hela avhandlingen.
Att tillfredsställa varje nyfiken fråga och icke
sätta någon annan gräns för kunskapsbegäret än
oförmågan, är en iver, som icke illa anstår
lärdomen, men att bland de otaliga uppgifter, som
erbjuda sig, utvälja den, vars lösning är av vikt för
människan, är vishetens förtjänst. När vetenskapen
har löpt sin bana till slutet, så når den naturligtvis
till en punkt av anspråkslöst misstroende och säger,
förargad på sig själv: huru många ting
finnes det dock icke, som jag icke förstår!
Men det genom erfarenheten mognade förståndet,
som blir till visshet, talar genom Sokrates’ mun mitt
bland en stormarknads kram med glättig själ: huru
många ting finnes det dock icke, som
jag icke behöver! På sådant sätt flyta
slutligen tvänne strävanden av så olikartad natur
tillsammans i ett, ehuru de från början gingo
i mycket olika riktning, i det att
var fåfängt och otillfredsställt
lugnt och förnöjsamt. Ty för att välja förnuftigt
måste man förut själv känna till det umbärliga, ja,
det omöjliga, men slutligen når dock vetenskapen
fram till en bestämning av de gränser, som det
mänskliga förnuftets natur har satt för densamma;
alla bottenlösa utkast, som i sig själva måhända
icke äro oberättigade men hava det felet, att de
att det första
men det andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
