Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emanuel Svedenborgs Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ni ser mig nu, och jag skulle ändock kunnat skrifva
mycket mera, om det varit mig tillåtet. När vi åter
träffas en gång i en annan verld, skall ni se att allt,
hvag jag skrifvit, är sannt, och vi skola då samtala
mycket derom. Jag betygar detta, vid den evige Guden!»
Emot slutet af Mars sade Svedenborg en
eftermiddag till sin värdinna, att han skulle dö följande dagen,
hvilket ock inträffade. Påföljande morgonen, en Söndag,
hörde Svedenborg klockan slå, och frågade dervid sin
sköterska: »Huru mycket är klockan?" »Klockan slog nu
tem,» blef svaret. — »Väl, väl!» sade han. »Jag tackar
er för all mot mig visad godhet; Gud skall meddela er
sin rika välsignelse.» — Knappt hade han hunnit tala
ut, förrän hans hufvud nedföll på bädden och han
upp-gaf andan. Svedenborg dog uti London, i sitt 85:te år,
den 29:de Mars 1772. Han bodde då i Great Bath-Street
Gold-Balh-Fields, hos en perukmakare, vid namn
Shear-smith. På föranstaltande af en herr Lindegren, svensk,
blef Svedenborg ställd på en prydlig paradbädd och
derefter lagd uti en tredubbel kista, samt begrafven med
alla öfliga högtidligheter i svenska legations-kyrkan.
Inkomsten af hans försålda effekter och fastighet,
dela-► des emellan hans syskon och deras barn. Alla hans
efterlemnade handskrifter skänktes, inlagda i 52
förseglade paketer, till Kongl. svenska Vetenskaps-akademien,
der de ännu förvaras.
En berättelse om stölden af Svedenborgs hufvudskål
ur hans likkista, anse vi oss icke böra med stillatigande
förbigå. Förhållandet dermed var i korthet följande:
Då en svensk minister-fru, år 1817, skulle bisättas uti
legations-kyrkan, hade en sjökapten beredt sig tillfälle
att oförmärkt nedkomma i grafkoret, der han då
uppbröt Svedenborgs kista och uttog hans cranium. Han
hade dervid den beräkningen, att af någon af
Svedenborgs bekännare, för densamma, få bra betaldt. Detta
slog dock felt. Emellertid dog helgerånaren kort tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
