- Project Runeberg -  Auktoritetsreligionerna och andens religion /
33

(1904) [MARC] Author: Auguste Sabatier Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 1. Dogmens definition - II. Dogmens betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 7

och troende skilde sig från påfven och förkastade hans
bestämmelser och befallningar, skulle icke påfven, utan
själfva kyrkan befinna sig utanför sanningen.

De romerska kanoniska tolkarne ha för öfrigt med
oöfvervinnelig logik utdragit alla praktiska konsekvenser,
hvilka härflyta ur dogmens formel. Intet kryphål har
lämnats öppet åt dem, som skulle vilja undandraga sig
densamma. Se här hvad som undervisas i den kanoniska
rättens kurser vid det romerska universitetet med eller
under påfvens auktoritet:

Den romerska påfven äro alla katoliker skyldiga
vördnad och lydnad, till och med om — hvilket Gud förbjude
•— denne påfve skulle vara en dålig människa. ’

Det är misstag att påstå, att påfvens makt skulle
kunna bindas af kyrkorättens kanoniska artiklar, af
kyrkans bruk och institutioner; påfven står öfver den
kanoniska rätten. Hvad den gudomliga eller naturliga rätten
angår, kan påfven visserligen icke frigöra sig från
densamma, men han förblir likväl dess högsta och ofelbara
tolk, så att man faktiskt aldrig kan ha rätt att sätta
densamma mot honom. Likaledes skulle det vara fåfängt,
ja, till och med löjligt, att sätta mot honom den heliga
skrift och den katolska traditionen, efter som han ensam
äger nyckeln till dem, d. v. s. deras autentiska och
berättigade tolkning.8

Den romerske påfven har fullständig auktoritet öfver
alla koncilier, äfven öfver de ekumeniska.

Då han ingår ett konkordat med öfverhufvudet för
en politisk makt, är detta konkordat alldeles intet
synal-lagmatiskt fördrag och lika gällande för båda parterna.
Fursten är förbunden att rätta sig efter det, efter som
hans plikt såsom kristen är att lyda den heliga stolen.
Men då påfven antager ett konkordat, gör han ett nådigt
medgifvande, hvilket när som helst kan återtagas, så snart
detta medgifvande kan lända till kyrkans skada eller helt
enkelt upphör att vara till hennes nytta,9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:14:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/andrelig/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free