Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 1. Dogmens definition - II. Dogmens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7
Påfvens liktydighet med kyrkan uppställes sålunda af
liberala och ultramontana. De förra betjäna sig häraf för
att annullera påfven, de senare för att annullera kyrkan.
Dogmens sanning finnes hos de sistnämnda. För att
låta detta falla i allas ögon behöfva de blott påminna om
detta uttalande i kungörelsen: Pontificis romani definitiones
ex sese, no?i autem ex consensu ecclesiæ irreformabiles.
Häraf visar sig, att påfvens ofelbarhet för visso är
personlig, oberoende och absolut. Denna åtskillnad mellan
påfven och kyrkan, hufvudet och kroppen, är just det
vatikanska konciliets stora och utan tvifvel farligaste nyhet.
Genom denna bryter nämligen konciliet med den
föregående traditionen och öppnar en ny tidsålder i
katolicismens historiska utveckling.
Må vi då mot alla und flykter återställa en dogm, som
försagda samveten icke kunna besluta sig till att helt och
hållet förkasta eller antaga. Påfven beror endast af Gud.
Af Gud erhåller han omedelbart sin upplysning, sin nåd
och sin makt, som han därefter med gudomlig auktoritet
öfverför på biskoparne och genom dem på hela kyrkan.
Att vilja kullkasta denna hierarkiska ordning och låta
kyrkans lif och tro bero omedelbart af den helige ande
genom omedelbart meddelande, så att påfvens
inspiration endast skulle vara en härledd inspiration, är att
grundligt förstöra den nya dogmen. Den helige ande
är icke i påfven, efter som han först är i kyrkan, såsom
osynlig och inneboende makt; han är i kyrkan endast
genom påfven såsom förmedlare och genom hans synliga
närvaro.6 Som nåden är bunden vid det synliga materiella
sakramentet, på samma sätt är den helige andes gåfva
bunden vid den suveräne påfvens person. Hans personliga
ofelbarhet, som historiskt tillkommit såsom krönet på
byggnaden, blir på detta sätt logiskt dess grundval. Man
står endast i förbindelse med kyrkan genom att stå i
förbindelse med påfven. Om man tänkte sig det omöjliga,
att kyrkans hela lekamen, d. v, s. alla biskopar, präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
