Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 1. Dogmens definition - II. Dogmens betydelse - III. Dogmens rot och konstitutiva element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7
öfvernaturligt och gudomligt plan för att tjäna till organ
åt det mest obegränsade välde, världen någonsin känt.
Det är rätt sällsamt, att samma år, som såg påfvarnes
andliga makt bragt till dess höjdpunkt, också bevittnade
slutet på deras timliga herravälde. Allt ifrån sextonde
seklet har för öfrigt en oafbruten oafhängighetsrörelse
försatt de modärna staternas politik, vetenskapen,
uppfostran och det borgerliga lifvet utanför kyrkans
verksamma förmynderskap. På det världsliga området förblir
den romerska teokratins anspråk nästan oskadligt, tack
vare påfvens materiella vanmakt. Den kvarstår emellertid
såsom metafysisk och moralisk auktoritet, hvars
verksamhet ännu äger en ofantlig räckvidd. På denna grund är
den underkastad diskussion, och diskussionen bildar för
densamma också den största faran. Denna kan den
hvarken undandraga sig eller fördraga. En auktoritet, som
diskuterar, upphör att vara en absolut auktoritet, efter
som blotta faktum att diskutera och gifva skäl och bevis
är att öfver sig erkänna förnuftets egen domstol.
Så beskaffad är den motsägelse, i hvilken den
vatikanska dogmen bragt den katolska teologin. Denna kan
icke ens göra ett försök att bevisa densamma utan att
därigenom förgöra den.
III.
Dogmens rot och konstitutiva element.
Betraktad i och för sig, förblir dogmen om en enda
människas ofelbarhet, hvars ledning alla andra i sina
samveten äro förpliktade att underkasta sina religiösa me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
