Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 2. Kyrkan - IV. Kyrkan och kätterierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
litiska betydelse, liksom genom sitt regeringssnille, taga
ledningen och genomdrifva antagandet af de nödvändiga
lösningarna. I Alexandria var man till hälften gnostisk
och gaf vika för kätteriet, då man ville vederlägga det
med dess egen metod. I Mindre Asien, Gallien, Kartago
hade man hemliga sympatier för montanismen. Rom såg
tydligt den dubbla faran och gjorde front åt båda hållen
samtidigt, bestämde den vacklande ortodoxin och föreslog
genast de praktiska lösningar, som bäst lämpade sig för
att bereda densamma seger öfver allt. Den katolska teorin
om kyrkan blef ett romerskt verk.30
Utan att bekymra sig om den filosofiska logiken eller
den lärda exegesen behandlade Rom de religiösa frågorna
såsom en politisk angelägenhet och sysselsatte sig endast
med att upprätthålla den synliga enheten hos kyrkans
kropp och att ur henne aflägsna splitens och anarkins
element. I detta syfte uppfann eller fastmer tillämpade
Rom på det religiösa och moraliska området den juridiska
preskriptionsteori, som Tertullianus utvecklat på ett så
förträffligt sätt.
I stället för att uppmuntra meningsskiftet med
kät-tarne, undertryckte Rom detsamma, i det att det gaf de
troende medlet att mot alla invändningar jäfva deras
behörighet genom ett slags föregående fråga, som gjorde
bättre än att vederlägga kätteriet och affärdade det, till
och med innan det öppnat munnen.31 Detta medel var
en apostolisk trosbekännelse, en populär och allomfattande
symbol, hvilken, så snart den blef kyrkans lag, ur hennes
sköte utan tvist uteslöt alla dem, som vägrade att
upprepa densamma. Detta blef »trosregeln». Roms kyrka
erhöll den lätt genom att sätta några bestämda och skarpt
affattade framställningar till den döpelseformel, som
neo-fyterna ursprungligen uttalade. På detta sätt
upprätthåller hon mot den gnostiska dualismen den högste gudens
och guds, världens skapares, identitet och mot doketismen
verkligheten af Jesu kött, lidande och död. Detta är ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
