Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 3. Tradition - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ιο8
Om de båda auktoriteterna, skriftens och traditionens, teoretiskt
ställas på samma linje, förblir i själfva verket den första alltid den andra
underordnad. Sess. IV, Decret. de edit. et usu sanct. Litterarum:
Syno-dits ad coercenda petulantia in geni η, decernit, ut nemo suæ prudentiæ
innixtts, in rebus fidei et morutn, S. Scripturam ad suos sensus
contor-quens, contra eum sensum, quem tenuit et tenet s. mäter ecclesia, cujus
est jtidicare de vero sensti et interpretatione Scripturarum sanctarum, aut
etia tu contra utianimetn consensum Patrum, ipsain Scripturam S.
inter-pretan audest. Comp. Leo XIII, Encycl. Providentissimus Dens, 1897.
Att kyrkan genom sin tradition är härskarinna öfver skriftens text
lika väl som öfver dess tolkning, visar samma konciliums beslut,
angående den helige Hieronymus eller Vulgatas öfversättning. — Samma
sess., samma dekret: S. Synodus statuit et declarat, ut hæc ipsa vetus et
vulgata editio, que longo tot sæculorum usu in ipsa ecclesia probata est,
in publicis lectionibus, disputationibus, prædicationibus et expositionibus
pro authentica habeattir, et tit nemo eam rejicere, qttovis prætextu, audeat
vel præsumat.
2. Sid. 80. Här är fråga om halacha eller den tradition för
ju-risprudens och casuistik, som bildade sig i rabbinernas skolor och, sedan
den börjat med Esra, ledde till Talmud. Detta kallade man på den
tiden ännu: »fädernas eller de äldstes tradition»: Josephus, Ant. XIII,
10, 6; Matt. XV, 1-3; Markus VII, 1—13; Gal. I, 14 o. s. v.
3. Sid. 81. Man trodde sig finna en anknytningspunkt åt denna
legend, som börjar ungefär vid den kristna tiden, antager en noggrannare
gestalt och blir fullfärdig under medeltiden, i Deut. VI, 6 o. 7 och XVII,
90. 10; 2 Krön. XVII, 9. Berachots 5a; Matt. XXIII, 1 — 3; Homil.
Clement., Petrus bref till Jakobus, I, Se J. H. Weiss: Zur Geschichte
d. jud. Tradition, och Schürer: Gesch. d. jud. Volkes ini Zeitalter J. C.
2:te Aufl. 1886, II. sid. 273, 322 och iölj.
4. Sid. 81. Pirke Aboth III, 11; R. Eliezcr de Modein sade:
»Den, som tolkar skriften tvärt emot den lagliga traditionen, ehuru han
iakttager lagen och gör goda gärningar, skall icke ha del i den andra
världen.» V, 8: »Kriget kommer i världen pà grund af de många
synderna och dessutom genom dem, hvilka i lagens namn besluta mot
traditionen.» Enligt Sanhedrin XI, 3 »syndar den, som motsäger sopherims
paragrafer mera än om han motsade lagen» af det skälet, att de förra
äro den senares autentiska förklaringar och komplement.
5. Sid. 82. Hom. Clemènt., bref från Petrus till Jakob, första
raderna, Recognitiones, I, 21 och 25; II, 45; X, 42. Se dessutom:
Apostlagärningarna XV, XXI, 20 och följ.; Gal. II, 1 —15. Man vet, att
Basi-lides och Valentinus också stödde sig på en särskild apostolisk tradition.
6. Sid. 83. Mat. III, 2; Mark. I, 15; IX, 1 och parall.; Matt.
XXIV, 33 och 34; Apostlag. II, 17; 1 Kor. VII, 20; Gal. I, 4; 2 Tim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
