Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - III. Episkopatets progressiva tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
129
i Filippi o. s. v.22 Dessa små familjekyrkor voro mycket
talrika i samma stad. Detta är säkert för Efesus, för
Korint och för Rom. Den mystiska föreningskraft, som
utflödar från evangelium, åstadkom, att dessa ecclesiolæ
betraktade sig icke allenast såsom systrar, utan såsom
medlemmar af en och samma stora gemenskap, som, den
också, behöfde en vidsträcktare representation och en
allmännare ledning. I det centrala och gemensamma rådet
insatte sannolikt hvar och en af de små grupperna ett
ombud för att sitta därstädes såsom presbyter; men man
förstår på samma gång, att detta centralråd gaf sig en
eller flera cpiscopi med uppdrag att vaka öfver hela
samfundets intressen och allmänna behof och att dessa episcopi
eller den episcopus, som blifvit församlingens
öfverhufvud, åtnjöt ett verkligt försteg och en större auktoritet.
Se där ytterligare en orsak till episkopatets bildande.
Snart fäste sig känslan af en särskild värdighet vid denna
titel af biskop. De, som förestodo de rivaliserande
församlingarna i städernas omgifning, gjorde i sin ordning
anspråk på den samma, och man hade chorepiscopi eller
bybiskopar, hvilka, på samma gång de nödvändigtvis
underordnade sig metropolens biskop, åt den senare bildade
hvad man kallade »dioceser». Allt detta rättade sig
ovillkorligen efter de romerska administrativa indelningarna.23
På samma sätt som vi gjort det för församlingen i
Korint, kan man med tämligen stor säkerhet äfven för
de andra kyrkorna bestämma det utvecklingsskede, som
småningom upphöjde en af deras presbyter till rangen
och ställningen af ensam och suverän biskop.
I Rom gingo t. ex. sakerna icke hastigare än i själfva
Korint. I slutet af första seklet finnes ännu ingen biskop
i detta ords nya särskilda betydelse. Af Clemens’ bref
framgår, att kyrkan i Rom, liksom kyrkan i Korint, hade
flera ledare i spetsen och styrdes af ett mer eller mindre
talrikt presbyterat. Trettio år senare intygar Hermas
»Herden», att det ännu förhöll sig på samma sätt. Han in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
