Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iS6
lott, som erhållits vid delning eller fördelning af uppdrag, följaktligen
själfva uppdraget. Apostlag. I, 17: τον κλήρον της διακκονίας ταύτης.
Därnäst är det detsamma som rang, klass, ordning. — Sålunda äro,
Apostlag. XXVI, 18, hedningarne kallade att erhålla syndernas förlåtelse
och intaga rang, λαβείν κλήρο v bland de genom tron på Kristus helgade.
— Verbet κληροδθαι, vara upptagen i κλήρος, har i början icke meningen
att inviga eller helga en präst. Det tillämpas på alla kristnas
omvändelse i allmänhet. Apostlag. XVII, 4; Ef. I, 11 och ännu senare. Epist.
ad Diogn., 5, 4.
34. Sid. 135. Ad Ephes. XI.
35. Sid. 135. I Petr. V, 3. Clemens Romanus, 1 Kor. 41: 1:
έκαστος ... έν τώ ίίΚω τάγματι εΰχαριστείτω. Τάγμα = κλήρος.
Eusebius, Η. Ε. V, ι, ίο och 26: det är två gånger fråga om
κλήρος τών μαρτύρων i brefvet från kyrkorna i Vienne och Lyon.
Angående »änkornas», »matronornas» eller diakonissornas klass, I Tim. V,
2—16. Hemtas: Past., Vis. II, 4, den Grapté tilldelade rollen.
Tertullianus, de virg. vel. 9, etc. Se Zahn, Ignatius 11. seine Zeit, sid. 580
och följ.
36. Sid. 135. Tertullianus är den förste, som talar om en ordo
ecclesiasticus, en ordo sacerdotalis. Han kallar biskopen saeerdos, sumnnis
sacerdos, pontifex maximus, med eller utan skämt: de pudic. 21; de
bapt. 7; de exhort. cast. 7 o. s. v. Från denna stund söker man gifva
valet af ordet κλήρος ett gudomligt skäl genom att förena det med själfva
den sacerdotala institutionen. Häraf kommer sig den fyndiga, men
fantastiska förklaringen hos Hieronymus: Epist. 52 ad Nepotianum:
Clerici vocantur vel quia de sorte sunt Domini, vel quia ipse Dominus
sors id est pars clericorum est. (Deuter. X, 9: XVIII, 2: Augustini
förklaring är ännu mindre antaglig. Expos, in psal. 67, 19: Et clerum et
clericos hinc apellatos puto, quia Matthias sorte electus est quem primum
per apostolos legimus ordinatum (Ap.-g. I, 26). Dogmen föreskref
kyrkans lärdaste fäder både deras historia och deras exeges.
37. Sid. 135. Joh. IV, 23 o. 24; Matt. VI, 1—18; IX, 13; Mark.
VII, 10-12; XII, 33; Joh. II, 13-19; Matt. XXIV, 2; XXVI, 61;
Ap.-g. VI, 14; VII, 42 — 50; Rom. XII, 1: λογική λατρεία.
38. Sid. 135. Apoc. XXI, 22: και ναόν ουκ είθον εν α&τή.
39· Sid. 136. Rom. XII, 1; Ef. V, 2; Fil. II, 17; IV, 18; Hebr.
III, X; Uppenb. V, 9; VI, 9; VIII, 3; XIV, 18 etc.
40. Sid. 136. Hebr. V —X; jämf. Clemens Rom., I Kor. 40, 41
et passim.
41. Sid. 136. Traité des Berachot du Talmud de Babylone, édit
Schwab, p. 410 o. följ., och den israeliska ritualen. Se Paul Sabatier,
la Didaché, p. 99 o. följ. Lightfoot, Horæ hebraicæ·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
