Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
v.a\ του; βοαλομίνοας κωλύει ν.’/.l εν. τη; εκκλησίας έχβάλλει. — Α.
Harnack har öfver denna punkt spridt ett präktigt ljus i Gesch. d.
alt-chr. Litter. II.
27. Sid. 132. Joh. I, 41. Johannes och Andreas kommo först
till Jesus, och Petrus var blott den tredje i ordningen. — Petrus talar
här endast en gång i de tolfs namn, VI, 69. Men Jesus gifver honom
intet löfte. Han tjänstgör aldrig såsom medlare mellan hopen och
mästaren. Denna roll tillkommer däremot Filippus, Andreas, och hvad
Johannes angår, så är han medlare mellan Petrus och Jesus eller hans
beskyddare eller hans medtäflare, allestädes mera intelligent och
lyckligare, XIII, 23. Det är åt Johannes, som Jesus döende anförtror sin
moder och till hvilken han ställer ett af sina sista ord, XIX, 26. Medan
Petrus flytt och förnekat sin mästare, står Johannes upprätt, trogen vid
korsets fot. Det är Johannes, som ser och bevittnar mystären med
blodet och vattnet, som flyter ur Jesus’ uppstungna sida, XIX, 35. —
Hastigare än Petrus, kommer han till grafven, och eiter ett ögonkast är
han den förste att tro, XX, 3—8. Det är slutligen Johannes, den
lärjungen, som Jesus älskade, hvilken först igenkänner den återuppståndne
på stranden af sjön och visar honom för Petrus, XXI, 7. Allt detta kan
icke vara sammanfördt utan afsikt.
28. Sid. 132. i Petrus V, 1— 5, i synnerhet orden:
πατακο-ριεύοντες των κλήρον. Κλήροι äro de olika samhällsklasser, af hvilka
församlingen sammansättes.
29. Sid. 132. Hemtas, Past., Vis. III, 9, 7 — 10 och Simil.
VIII, 7, 4-
30. Sid. 133. Denna öfverflyttning af antika sacerdotala begrepp
sker alldeles omedvetet. Man utgår helt naivt från den principen, att
det icke skulle kunna finnas någon religion utan präst och offer.
Tridentinska mötet. Sess. XXIII, C. 1: Sacrificium et sacerdotium ita Dei
ordinatione conjuncta stint, ut utrumque in omni lege exstiterit. Cum
igitur in Nov. Test. sacrtim eucharistiæ sacrificium visibile ex Domini
in-stitutione catholica ecclesia acceperit, fateri oportet in ea esse novum visibile
sacerdotium, in quod vetus translation est.
31. Sid. 134. Utkast till en religionsfilosofi, sid. 233 och följ.
32. Sid. 134. Om den första betydelsen af ordet, se Matt. XVI,
21; Markus VIII, 31; Lukas IX, 22; Apostlag. XIV, 23; 21, 17. —
Liksom ursprungligen bestyret att undervisa, mutius docendi, icke
väsentligen tillhörde de »äldste», utan endast bestyret att leda och förvalta,
om de apostoliska predikanterna bildade ett slags prästerskap, kan man
säga, att de »äldste» först voro väsentligen lekmän.
33. Sid. 135. I Apostlagärningarna I, 26: εθ·ωκαν κλήρο υ c αϋτοις
och i Matt. XXVII, 35 och parall. betyder ordet tärning eller medel att
draga lott. Detta är tydligen den primitiva meningen, ur hvilken kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
