Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 4. Episkopatet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
158
dans consiliuni primitias Deo offerre ex suis creaturis — ut ipsi nec
in-fluctuosi nec ingrati sint, eum qui ex creatura est panis accepit — et
calicem similiter — et Nov. Test. novam docuit oblationem quam ecclesia
in universo mundo offert Deo, ei qui alimenta nobis præstat, primitias
suorum munerum in N. T. de quo Malachias sic prcesignificavit.
Läran om logos, blifven kött, behärskar och inspirerar i andra seklet
hela läran om eucharistin. Brödet och vinet äro icke mera vanligt bröd
och vanligt vin. Men i Nattvarden ha de, enligt instiftelsens ord, blifvit
genomträngda af logos’ lifgifvande närvaro, så att de göra den kropp
odödlig, som lifnär sig af dem, liksom själen räddas och upplifvas af
själfva logos. Nattvardens element sättas ofta i parallell med det kött
och blod, som logos antog i hans moders sköte. Eucharistin blir på
detta sätt den andra formen för logos’ inkarnation.
Justinus Martyr, i Apol. 66: of) γαρ ώς κοινόν αρτον οδθ·ε κοινόν
πόμα ταΰτα λαμβάνουν, κτλ.
Brödet och vinet bli sålunda Kristi lekamen och de kroppar, som
lifnära sig däraf, bli odödliga liksom han. Detta är emellertid ännu icke
transsubstantiationen, det är den mystiska och mysteriösa samtillvaron af
två substanser och af två element, på samma sätt som i människan Jesus
det jordiska köttet och den himmelska logos ha och behålla en lika
realitet. Detta förklarar Irenæus IV, 18, 5 mycket väl: πώς τήν σάρκα
λέγουσιν εις φδοράν χωρεΐν καί μή μετέχε’.ν της ζωής, τήν από τοδ
σώματος τοδ κοριοί) καί τοδ αίματος άοτοδ τρεφομένων; . . . Προςφέρομεν
·9·έ αοτώ τα ΐθ-ια, έμμελώς κοινωνίαν καί ενωσιν άπαγγέλλοντες και
όμολογοδντες σαρκός καί πνεύματος εγερσιν. ΓΩς γαρ από τής άρτος,
προσλαμβανόμενος τήν εκκλησιν τοδ Οεοδ, οοκέτι κοινός άρτος εστίν,
αλλ’ ευχαριστία, εκ θ-άο πραγμάτων σονεστηκοϊα έπιγείοο τε καί οϋρανίοο,
οΰτως καί τά σώματα ήμών μεταλαμβάνοντα τής ευχαριστίας, μηκέτι
είναι φθαρτά, τήν έλπίθ·α τής εις αιώνας αναστάσεως έχοντα.
Denna mystiska synpunkt tillät ytterligare de symboliska
tolkningarna af nattvarden. Sålunda kunde Tertullianus förklara dessa orden
hoc est corpus meum med figura corporis mei, add. Mark. IV, 40 och
Clemens från Alexandria och Origenes hade frihet att eftertryckligt
protestera mot en materialistisk uppfattning af nattvarden. Pædag. I, 6, 47:
τό αίμα οίνος αλληγορεΐται. Jämf. II, 2. Se Origenes hos Matt. XI, 14,
som djärft på nattvarden tillämpar hvad Jesus sade om lifsmedlen (Matt.
XV, 11): »Icke det som går in i munnen orenar människan», och drager
af denna princip alla konsekvenser. Men denna spiritualism hos några
öfverlägsna andar skulle besegras. I hierarkins anda och i de
populära inbillningar inrotade sig den materialistiska uppfattningen djupare
för hvarje dag. Försvarad af Johannes Damascenus, de fid. orth. IV,
13, förkunnades den såsom kyrkans tro på det andra mötet i Nicaea.
Mansi, XIII, s. 266. Långt innan Paschasius Rodbertus definierade den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
