Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - II. Roms andel i påfvedömets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
173
icke märka, att de själfva i sin lära om episkopatet
uppställt premisserna till den sats, hvilken de för sent
spjärnade mot.
Om biskoparne äro apostlarnes efterträdare och
arfvingar af deras rättigheter och privilegier, är icke då Roms
biskop, som är Petri efterträdare, också arftagare af hans
förstlingsskap? En rätt sällsam egendomlighet att
anteckna. Det är vid denna tid, under Victor eller under
Callistus, som den romerska exegesen för första gången
på Petri efterträdare tillämpar det berömda stället i
skriften: Tu es Petrus, och af detta drager oförutsedda
konsekvenser till förmån för deras suveräna myndighet.
Förgäfves harmas Tertullianus och protesterar mot en dylik
tolkning; förgäfves hånar han med sin bitande ironi de
anspråksfulla och till och med hedniska titlar, med hvilka
Roms biskopar redan pryda sig; förgäfves söker han nu
markera de väsentliga skiljaktigheterna mellan apostlarnes
öfvernaturliga befogenheter och biskoparnes vanliga
rättigheter; han kommer för sent; han är i sin ordning offer
för den alltför bekväma lära, han uppfunnit för att
tysta munnen på kättarne; prescriptionen gäller mot honom
själf.11
För att erhålla en riktig föreställning om ställningen i
Rom i slutet af andra seklet bör man i Hippolytus’
Philoso-phoumena läsa skildringen af den kyrkliga kris, som
upprullar sig därstädes såväl med afseende på den
kristologiska dogmen som disciplinen. Det är svårt att tänka sig
en långvarigare och våldsammare strid än den, som
pågick mellan Hippolytus och Callistus.15 Ingenting visar
bättre lifaktigheten och på samma gång fåfängligheten af
det motstånd påfvedömet mötte allt ifrån sin födelse.
Tredje seklet uppfylldes af de konflikter, som
framkallades än på den ena, än på den andra punkten af de
romerska biskoparnes anspråk på auktoriteten. Den af
Cyprianus formulerade biskopliga jämlikheten var då den
gemensamma och helgade doktrinen. Hvarje utslag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
