Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - II. Roms andel i påfvedömets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
auktoritet från Rom kändes och bedömdes såsom en
in-kräktning och ett · tyranni.
Den mest högljudda och mest betecknande af dessa
konflikter är den, som utbrast omkring år 250 mellan
Stefanus i Rom och Cyprianus i Kartago, med
anledning af kättares dop. Cyprianus hade önskat en
vänskaplig och fredlig lösning. Stefanus ville genomdrifva
sin mening i kraft af sitt prerogativ såsom Petri
efterträdare och slungade bannlysningen mot dem, som icke
fogade sig efter densamma. Cyprianus förklarade detta sätt
att gå till väga för outhärdligt. Två koncilier, soin höllos
i Kartago, ställde sig bakom honom. De flesta
österländska biskoparne med Dionysius i Alexandria i spetsen
togo ställning mot Stefanus. Det var som en liga af
nästan hela episkopatet, som kände sig hotadt i sina
rättigheter och i sitt oberoende.
Man bör framför allt läsa brefvet från Firmilianus,
biskop i Cæsaræa. Aldrig har man skrifvit något mera
häftigt mot den romerska autokratin: »Stefanus blyges
icke att kalla Cyprianus en falsk kristen, en falsk apostel,
en upphofsman till list och lögn. Som han är medveten om
att själf vara allt detta, börjar han angreppet och kastar
lögnaktigt i den andres ansikte hvad han själf förtjänade
få höra sig kallas . . . En rättvis harm grep mig inför en
så uppenbar och ohöljd dumhet hos den, som på detta
sätt yfves öfver sitt episkopat och påstår sig inneha Petri
arf, hvarpå kyrkans grundvalar hvila, då han själf
kullkastar dessa grundvalar.» Därpå tager han Stefanus på
ett mera omedelbart sätt i upptuktelse och tillägger: »Med
hvilken svår synd har du icke belastat ditt hufvud, då du
skiljer dig på det sätt du gjort från så många kyrkor!
Bedrag dig icke: du har uteslutit dig själf, då du velat
utesluta de öfriga. Den verklige affällingen är den, som
på detta sätt afskär sig från den universella kyrkans
gemenskap och enhet. Då du trott dig bannlysa de andra,
har du bannlyst dig själf.» På detta sätt skref en orto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
