Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - III. Legenden om den helige Petri stol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
177
Det äldsta och tillförlitligaste dokumentet angående
Paulus’ och Petrus’ verkliga förhållanden är brefvet till
galaterna, skrifvet år 56 af vår tideräkning, allra senast.
Två kristenheter funnos på denna tid: en judisk
kristenhet, som i spetsen för sig hade Petrus, Jakob, Johannes,
kyrkans pelare, och som förblef strängt trogen de
mosaiska buden, och en kristenhet af hedniskt ursprung, frukt
af Barnabas’ och Pauli missioner. Om Jerusalem var den
förras hufvudstad, var Antiokia den andras metropol.
För att tygla nitet hos några kristna af den fariseiska
sekten och förekomma en schism ägde sammankomster
rum i Jerusalem. Petrus representerade på dem
»omskärelsens evangelium», Paulus däremot »icke-omskärelsens».
Endräkten upprätthölls, men hvar och en förblef sin
mission och den metod den medförde trogen.’18
Petrus synes ha varit mera inskränkt och räddhågad
till själen än till hjärtat. En den första rörelsens man,
gjorde han sig ofta skyldig till inkonsekvenser. Han gaf
ett nytt exempel på denna karaktärssvaghet under ett
besök, som han aflade i Antiokia.
Man känner den redogörelse Paulus lämnat för
detsamma: »Jag uppträdde mot honom, ansikte mot ansikte»,
säger han, »emedan klagomål blifvit framställda mot
honom; ty innan några hade kommit från Jakob, åt han
tillsammans med hedningarne, men då de kommo, drog
han sig undan och skilde sig från dem, af fruktan för de
omskurne; och med honom skrymtade äfven de öfriga
judarne, så att ock Barnabas rycktes med i deras
skrym-teri. Men när jag såg, att de icke vandrade rätt enligt
evangelii sanning, sade jag till Petrus inför alla: Om du,
som är jude, lefver på hedniskt sätt och icke på judiskt
sätt, huru kan du då tvinga hedningarne att lefva på
judiskt sätt? o. s. v.»19 Vi känna icke hvad Petrus
svarade, men vi ha det svar, som ett århundrade därefter
ebioniterna tillskrefvo honom. »Jag är hälleberget», sade
han, »kyrkans grundval, mot hvilken du upprest dig, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
