Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - V. Den ofelbara påfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den ofelbarhetsgrad, som blifvit påfven tillstadd, har
alltid stått i förhållande till den grad af auktoritet, han
förvärfvat och utöfvat. Då denna auktoritet var absolut,
blef hans ofelbarhet också fullständig. Den, som tillmäter
sig den suveräna rätten att befalla öfver samvetena, bör
icke kunna misstaga sig. Af detta skäl daterar sig också
tanken på ofelbarheten från medeltiden och från Gregorius
VII:s teokratiska pontifikat. Bland kyrkans doktorer är
Thomas ab Aquino den förste, som dragit fram den i
dagen såsom en af den katolska teologins artiklar.
Det är icke svårt att förklara dess uppkomst. I kraft
af Kristi ord, att hans kyrka icke kan fela, var det allt
ifrån tredje seklet en katolsk trosdogm, att sanningen alltid
och med nödvändighet finnes i kyrkans autentiska tradition
och i biskoparnes legitima successionsföljd. Den apostoliska
undervisningen öfverflyttades och fortsattes af dem under
deras garanti och alltid fri från villfarelse. Men i Occidenten
kunde endast Rom berömma sig af att äga en biskopsstol
af apostoliskt ursprung. Rom firades allmänt såsom den
trognaste bevararen af traditionens heliga skatt. Det blef
ett axiom, att man borde vara öfverens med Roms kyrka
för att tillhöra ortodoxin. Från denna stund ser man
rörelsen, som försiggår. Ofelbarheten, som var den enda
universella kyrkans tillbehör, koncentreras med tiden i
Roms kyrka och öfvergår slutligen från henne på hennes
biskop. Då påfven ansågs för kyrkans hufvud och mun,
huru kunde då denna senares ofelbarhet uttryckas af ett
annat hufvud och af en annan mun? Den, som i sin
person sammanfattar hela kyrkan, måste han icke också
äga alla dess tillbehör, för att i sitt namn kunna utöfva
full auktoritet?
Detta så fulländadt logiska system är århundradenas
verk. Forntiden har icke ens haft en aning om detsamma.
De första biskoparne i Rom tänkte icke alls på något
liknande.55 Jerusalem, Antiokia, Alexandria, Efesus, Korint
gjorde sig ursprungligen en ära af att vara apostoliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
