Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - V. Den ofelbara påfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
195
säten. Dessa kyrkor funno i sin egen tradition samma
doktrinala garanti som Roms kyrka fann i sin. De höllo
också ständigt hårdnackadt på sitt oberoende.
Deras biskopar gjorde alltid anspråk på att behandla
sina kolleger i Rom som sina likar. Dessa berömmas
varmt eller klandras med största frihet, allt efter som de
synas förtjäna beröm eller klander. Paulus tager i
Antiokia Petrus strängt i upptuktelse. Ignatius berömmer
romarnes trohet; Anicetus gör sig förtjänt af kyrkornas
erkännande för sin hållning mot Polycarpus. Victor
ådrager sig däremot genom sin förmätenhet Irenæus’ klander
och alla orientaliska biskopars protester. Den helige
Hippo-lytus afslöjar och brännmärker Callistus’ ränker;
Tertullianus hånar honom för de ärelystna och hedniska titlar,
med hvilka han pryder sig. Då Stefanus i Rom
bannlyser Cyprianus, svara honom Firmilianus, de öfriga
biskoparne och synoderna i Kartago, att han därmed endast
bannlyser sig själf. Dylika händelser äro icke sällsynta;
de bilda väfnaden af kyrkans inre lif under långa
århundraden. Hvad däremot fullständigt saknas är
föreställningen om någon biskops personliga ofelbarhet.
Om denna tro funnits, skulle kyrkans historia under
det första årtusendet af hennes tillvaro ha varit
annorlunda. Om man utgår från antagandet, att en påfve
verkligen funnits från begynnelsen i Rom med Pius IX:s eller
Leo XIII:s universella och suveräna auktoritet, blir hela
det första tidsskedet alldeles obegripligt: de trefvande
ansträngningar andra seklets katolicitet gjorde för att
inrätta sig till en organiserad kyrkas lekamen, biskoparnes
allmänna hållning, Cypriani episkopala system, de
dogmatiska stridigheternas oändliga långvarighet, konciliernas
sammankallande och innebörd, täflingen mellan
kristenhetens stora metropoler, de romerska legendernas sena
tillkomst och slutligen den schism, som en gång för alla
åtskilt den katolska och ortodoxa Orienten från den
västerländska kyrkan, då påfvedömet lyckades inrätta sig. Nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
