Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - V. Den ofelbara påfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
öfriga, men aldrig binder honom själf.62 Med ofelbarheten
för kyrkans öfverhufvud, om icke för Roms biskops egen
person, kräfde Gregorius VII en fullständig och allvarlig
helighet; och han hade rätt, om man besinnar, att synden
aldrig finnes utan ett visst fördunklande af anden.63 Men
detta andra anspråk har icke gjort sig gällande. Vissa
påfvars lefnad motsade det alltför starkt. Själfva
ofelbarhetstanken var ännu så främmande för kyrkan i
allmänhet, att Filip den sköne i sina tvister med Bonifacius
VIII vågade instämma denne påfve inför ett allmänt
kyrkomöte för att dömas såsom besatt af onda andar och
kätterskt1 Denne påfves bulla, Unam Sanctam, som blifvit
den romerska kurians Magna Charta, har icke förty
uppställt satsen om påfvens ofelbarhet med grunder, som låtit
densamma triumfera.60 Thomas ab Aquino, som lät
bedraga sig af falska grekiska dokument, hvilka kort förut
kommit till så många andra af samma slag, understödde
den, såsom vi sagt, med sin stora auktoritet.66
Det tyckes, som om den bort gä under i den långa
skandal, som påfvedömet åstadkommer under den tid, som
man kallat dess babyloniska fångenskap. Man ser under
denna tid två och till och med tre påfvar samtidigt strida
om tiaran, utan att man kan säga, hvem af dem är Petri
verklige efterträdare. Hvad som försiggår på konciliet i
Constanz är rent af oerhördt. Två påfvar instämmas dit,
dömas och afsättas; en tredje väljes.67 Ingenting är så
egendomligt att iakttaga som den romerska kurians
hållning gent emot detta koncilium. Är det eller är det icke
ett ekumeniskt koncilium, som skapar auktoritet? Att
erkänna det såsom sådant är att erkänna konciliets
öfverhöghet öfver påfvedömet liksom öfver kyrkans hela
värdighet. Att förkasta det är att göra valet af påfve Martin V
kraftlöst; det är att på samma gång skapa ett tomrum på
den apostoliska stolen; det är detsamma som att sätta i
fråga de af denne påfve kreerade kardinalernas legitimitet
och följaktligen också alla sedan dess valda påfvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
