Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - VI. Påfvedömets framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
annat samfund, som vill räcka länge och uppfylla en
mission, och den dogmatiska teorin, genom hvilken man
gör denna auktoritet öfvernaturlig eller absolut under
förevändning att stärka densamma. Hvarje människa börjar
med att vara mindre än ett barn, ett foster; hvarje människa
finner för den skull och måste välsigna det samhälle, som
föder och uppfostrar henne och gör henne till människa.
Hvem vill för den skull bestrida, att den katolska kyrkan
i början af medeltiden var en stark och beundransvärd
lärarinna, att hennes verksamhet varit kraftig, hennes
auktoritet obestridd, så länge hennes mission icke var
fullbordad? Må man emellertid icke glömma, att äfven i
uppfostran sanningen ensam skapar auktoriteten, icke
motsatsen. Läraren har icke skapat sanningen; han bör leda
till henne. Hans undervisning måste göra sig förstådd och
kunna upptagas af förnuftet och samvetet, hvilka genast
vakna i barnets själ. Han förlorar all auktoritet äfven i
den lydaktigaste lärjunges ögon, om han öfvertygas om
lögn. Hvad betyder detta, om icke att människan har
ett sinne för att genomtränga sanningen och en regel- för
att igenkänna och bedöma henne? I de moraliska
spörsmålen utgår människan från auktoritetens förmynderskap
för att höja sig till själfbestämning och medvetenhet. För
den skull äro alla auktoriteter endast relativa och måste
förändra sig med tiden för att äga bestånd.
Den katolska kyrkan har icke fattat det på detta sätt.
Hon har trott sig rädda sin auktoritet genom att bekläda
densamma med det öfvernaturliga; hon har i stället dödat
den. En öfvernaturlig auktoritet af yttre ordning blir
nödvändigt först en politisk auktoritet och därpå en
undertryckande auktoritet. Den söker underordna sanningen
under sig, i stället för att hängifva sig åt sanningen. Den
är icke mera hennes tjänarinna, den vill vara hennes
härskarinna och inbillar sig till och med skapa henne. Den fordrar
underkastelse, innan den öfvertygat. Endast dess ord är
sanning, icke därför att det är påtagligt, utan därför att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
