Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
219
i de kyrkliga sakerna lika väl som i de borgerliga angelägenheterna.
Synodernas förbud förmå ingenting häremot. Biskopen i Rom betraktar
som ett privilegium att ieke ha och icke erkänna annan domare än
kejsaren. (Epist. Rom. Concil. ad Gratianum et Valentinianum, hos Gieseler,
I, 2:dra delen, sid. 181). Theodosius definierade den katolska tron och
till och med ordet katolsk. (Cor. Theod. XVI, i, 2). Från alla sidor
höjas klagomål öfver det beroende, hvari hierarkin råkat: Faustinus, in
libello precum (Bibi. PP. Lugdun. V, p. 656). Imperatoris arbitrio episcopi
nunc ex catholicis fiunt hceretici, et iidem episcopi ex hæreticis ad fidem
catholicam revertuntur. Socrates, Hist. eccl. IV, proæmium. Och allt är
icke en inkräktning på de attribut, som tillkomma biskopen i Rom. Vid
denna tid var påfvedömet just i sitt uppstående, det fanns ännu icke.
Men det skall på denna punkt ärfva den kejserliga suveräniteten, då
denna försvinner.
43. Sid. 186. Konciliet i Nicæa, Can. 6. Konciliet i Chalcedon,
can. 17 och i synnerhet can. 28: και γαρ τώ 6ρόνω τής πρεσβύτερος
’Ρώμης, θ-ιά το βασιλεύειν τήν πόλιν έκείνην, οί πατέρες είκότως
άποδε-οώκασι τα πρεσβεία, κα’ι τω αύτφ σκοπώ κινούμενοι οί ρν’ θεοφιλέστατοι
επίσκοποι τα ίσα πρεσβεία απένενμαν τω της νέας ’Ρώμης αγιωτάτω
θρόνω, ευλόγως κρίναντες τήν βασιλεία και συγκλήτψ τιμεΟεΐσαν πόλιν,
και των ίσων άπολαύουσαν πρεσβειών τ-jj πρεσβυτέρα, βασιλίδι ’Ρώμ·Λ.
Konciliet i Konstantinopel år 381, can. 3 hade förordnat precis samma
jämlikhet mellan det gamla och det nya Rom. (Se Mansi, del VII, p. 369.)
44. Sid. 187. Innocentius /, Epist. 25, ad Decentium. Conc. i
Sardis, Epist. ad Julium episc. Rom. (hos Mansi III, 40): Hoc enim
optimum et valde congruentissimum esse videbitur, si ad caput, id est ad
Petri Apostoli sedem, de singulis quibusque provinciis Domini referant
sacerdotes. Se dessutom Can. 3 hos Mansi III, 23. — Man kan
emellertid i Hilarius’ från Arles historia, i konciliets i Kartago kanones (398)
och i brefvet från det afrikanska konciliet till Celestinus I se, hvilket
motstånd denna nya jurisdiktion, som utöfvades af biskopen i Rom, mötte.
45. Sid. 188. Det är en omständighet, värd uppmärksamhet, att
i Occidenten, till och med under Leo I Roms biskopar ännu icke ha
annat namn eller exklusiv titel. Namnen Papa, Apostolicus, Vicarius
Christi, Summus Pontifex, Sedes apostolica stå till de andra biskoparnes
och deras stolars bruk. I Orienten lät Dioscurus utnämna sig i sin
egenskap af Alexandrias patriark, οικουμενικός αρχιεπίσκοπος. Det är
en fabel, då den romerska katekesen (pars II, 6, 7, quæst. 24) påstår,
att Cyrillus på konciliet i Efesus skulle ha kallat Roms biskop
Archie-piscopum totius or bis terrorum Patrum et Patriarcham. Clovis gaf ännu
namnet »påfvar» åt alla biskoparne. (Mansi VIII, 346.) I den grekiska
kyrkan har påfve förblifvit namn på alla präster. Obestämdt och allmänt
ända till sjunde århundradet, fixerades icke det bruk, som förbehåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
