Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Den katolska auktoritetsdogmen - 5. Påfvedömet - Noter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
denna benämning såsom enda titel endast åt Roms biskop, förrän genom
Gregorius VII:s ryktbara dictum: Quod hoc unicum est nonien in mundo.
Se Thomassin, Vetus et nova Eccl. disciplina pars I, lib. i, 4. Gieseler,
K G. I, p. 228 S. Berger, Encycl. des sciences relig., art. Pape, etc.
46. Sid. 188. Leo, Epist. 10, al. 89, ad episc. provinciæ
Vien-nensis: Sed hujus muneris sacrantentum ila Dominus ad omniiim
aposto-lorum officium pertinere voluit, ut in beatissimo Petro, apostolorum om
nium summo, principaliter collocaret, et ab ipso, quasi quodam capite
(detta är verkligen nytt), dona sua velit in corpus omne manare, ut
ex-sortem se mysterii intelligeret esse divini, qui ausus fuisset a Petri
soli-ditate recedere. Och för öfrigt, ep ad Anastasium, episc. Thessalonic,
12 (al. 14), c. 11: Magna ordinatione provismn est ne omnes (episcopi)
sibi omnia vindicarent, sed essent in singulis provinciis singuli, quorum
tnter fratres habuetur prima sententia, et rursus quidam, in majoribus
urbibus constituti, sollicitudinem susciperent ampliorem, per quos ad unam
Petri sedem universalis ecclesiæ cura conflueret et nihil usquam a suo
capite dissideret. (Se ytterligare Leo, serm. 82).
47. Sid. 188. Han utverkade af Valentinianus III en kejserlig
lag, genom hvilken den romerska biskopens auktoritet formligen
fastställdes öfver Västerlandets alla kyrkor. (I slutet af Codex Theodosianus
och i Leos arbeten, ed. Ballerini, ep. 11). Om hans roll i Orienten, i
striderna mellan Eutyches och Nestorius med anledning af konciliet i
Efesus och i Chalcedon, se Mansi VI och VII och S. Berger, Encycl.
des sc. relig., Article Leon Ler.
48. Sid. 188. Se, huru Justinianus, med anledning af de kyrkliga
angelägenheterna, vänder sig till biskopen i Rom lika väl som till de
öfriga (Cod. Justin nov. 123, c. 3 ed Teubner, II, sid. 298).
Κελεύο-ρ,εν xotyuv κ. τ. λ. Se också det egendomliga sätt, hvarpå Gregorius
den store ödmjukt lyder och samtidigt protesterar med anledning af en
af kejsar Mauricius utfärdad lag (Greg. M. lib. III, ep. 63, ad Mauricium
Aug.): Utrobique ergo quæ debui exsolvi, qui et imperatori obedientiam
præbui et pro Dco quod sensi minime tacui. Han erkände och
förkunnade kejsarens högsta rätt, åt hvilken Gud sagt: Sacerdotes meos (påfven
inbegripen) tuæ manui commisi. Genom att anteckna dessa ställningar
mäter man den väg påfvedömet tillryggalagt.
49. Sid. 190. Dessa Pseudo-Isidorus falska decretaler ha blifvit
grundvalen för den nya kanoniska rätten, som kommit i stället för den
gamla. Utan detta dokuments framkomst skulle utvecklingen af det
påfliga systemet ända till Gregorius VII:s och Innoeentius lll:s
universella teokrati förbli obegriplig. Se David Blondel, Pseudo-Isidorus et
Turrianus vapulantes, 1628. Gieseler, K. G. II, i:er Theil, s. 173 och
följ. Cunitz, Encycl., des sc. relig., art. Décrétales.
50. Sid. 190. Döllinger, Papst-Fabeln, 2:te Aufl. 1863.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
