Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 1. Den ursprungliga protestantismen - II. Reformprincipens ursprunglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Huru kan denna princip då bli en ny och till och
med revolutionär princip?
I katolicismen hade den på ett besynnerligt sätt
förbundit sig med kvarlefvande element dels af den gamla
hedendomen,, dels af judendomen. Än mer, den hade
gjort sig till ett med kyrkans egen lekamen, i hvilken
den från första stund förverkligat sig.
Katolicismens egentliga karaktär är just, att idén
identifieras med det yttre faktum. På detta sätt finner sig
den ideala principen i andens region fjättrad och, så att
säga, instängd i kyrkans former, riter och hierarkiska
organisation från att ha varit kyrkans inre lif och rikedom.
Den kristna tron hade förvandlats till ett lydnadens
omfattande af den synliga kyrkan, och delaktigheten i de
gudomliga nådegåfvorna hade förbytts till delaktigheten
i sakramenten. Prästen hade blifvit den nödvändige
medlaren; hans syndaförlåtelse hade intagit den plats, som
tillkom Guds syndaförlåtelse, liksom påfvens uttalanden
hade satt sig i stället för Kristi inspiration. Luther gjorde
emellertid den erfarenheten, att denna yttre
frälsningsinrättning, långt ifrån att gifva ängslade och betungade
själar frid, lämnade dem ändå tommare och mer
förtviflade. Han fann frälsning, i det han hjälpte sig denna
inrättning förutan och trädde i personlig, direkt och
omedelbar förbindelse med själarnas Herre och upphofsmannen
till nåden och lifvet. Låg icke redan häri, så att säga,
impliciter förkastelsedomen öfver hela detta system af
mänskliga absolutioner, fromlande andaktsöfningar och
hierarkiska och prästerliga anspråk?
Nödgade å andra sidan icke den djupa misstro, det
våldsamma förakt, hvartill kyrkans män och institutioner
hemfallit, allvarliga själar att söka frid och lif utanför den
officiella ramen och den fastställda traditionen? Måste
man icke, med eller mot sin vilja, lära sig i religionen
skilja själen från kroppen, det tillfälliga från det
väsentliga? Men då befriade sig också den kristne anden från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
