Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 1. Den ursprungliga protestantismen - IV. Den helige andes inre vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
äro lätta att påvisa i deras successiva förklaringar, måste
man ihågkomma de historiska omständigheter och de villkor,
under hvilka de måste fullborda sitt verk. De handterade
samtidigt murslefven och svärdet; de måste på en gång
göra front åt höger mot katolikerna, åt vänster mot
ana-baptister och svärmandar. Skriften var deras enda vapen
till att skilja den autentiska kristendomen från medeltidens
traditioner och de samtida sekternas våldsamma eller
osedliga utopier. Hvad under då, att de öfverdrefvo hennes
auktoritet och, i det de läto sin första åtskillnad mellan
den traditionella bibliska samlingen och Guds ord falla,
ofta tycktes göra dem till ett och samma? Som de grundade
en ny kyrka, måste de dessutom bringas till att i Skriftens
ord gifva henne en ofelbar yttre auktoritet, som i intet
afseende var underlägsen den, öfver hvilken den
rivaliserande kyrkan yfdes.
Deras efterföljare kunde för den skull också på sitt
skolastiska språk säga, att de grundat den evangeliska
protestantismen på två principer: en materiell princip,
rättfärdiggörelsen genom tron, och en formell princip,
Skriftens auktoritet. Denna dualism ha de första
reformatorerna emellertid icke känt. Som man sett, skilde de icke
bokens auktoritet från dess innehålls auktoritet. Genom
sitt väsentliga innehåll, icke genom sina yttre egenskaper,
blef boken härskande öfver deras samveten. Det inre
vittnesbördet, frälsningens inre erfarenhet, hade hos dem
föregått hvarje yttre bevisning, och genom denna inre
erfarenhet återfördes protestantismens båda påstådda
principer till enheten. Men då fromheten försvagades, brast
denna lefvande enhet hos den följande tidsålderns lärare.
Dessa sökte nämligen på allt sätt att ur sin bevisning
aflägsna hvarje subjektivt element; de ville icke längre
uppställa Skriften såsom ett autentiskt vittne om den
ursprungliga kristendomen, utan såsom de kristna sanningarnas
öfvernaturliga och ofelbara lagbok, så att man kunde
härleda dessa sanningar, möre juridico vel geometrico från själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
