Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 2. Bibelns ofelbarhet - III. Dogmens princip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
anspråk på att återgifva. De måste således framför allt
vidhålla detta ords auktoritet, mot hvars auktoritet ingen
annan auktoritet, vare sig på jorden eller i himmelen,
kunde sättas, och detta göra de också allesamman
enhälligt med en ödmjukhet, som är lika utomordentlig som
deras envishet. I det de uttrycka sig på populärt språk
och i korta affirmativa satser, låta de med nödvändighet
de åtskillnader falla, hvilka alla reformatorerna gjorde
mellan Guds ord och den traditionella bibliska samlingen,
som bildats och bevarats af den katolska kyrkan. De
befattade sig icke med att göra ert gudomlig
inspirationsteori, hvilken på den tiden icke bestreds af någon; de
afmätte icke dess grader; de beskrefvo icke dess former;
de bestämde icke det verkliga förhållandet mellan den
gudomliga läran och den mänskliga texten, mellan
innehållet och formen. Berusade af vinet, befattade de sig
icke med kärlet, utan försummade det underordnade,
lydande ett vid denna tidpunkt universellt behof af en
yttre ofelbar auktoritet, gjorde utan omständigheter Guds
ord och den traditionella bibeln till ett och förkunnade
med eftertryck den korta formeln: »De kanoniska
skrifterna äro Guds eget ord, och detta ord visar sig sant
och frälsningsbringande icke genom kyrkans mänskliga
vittnesbörd, utan genom den helige andes vittnesbörd i
våra samveten.»
Här fanns visserligen något osammanhängande, som
skulle framträda under det följande tidsskedets
meningsbrytningar. Det finnes hvarken något besläktadt eller
något likartadt mellan ett litterärt förhållande, sådant som
de olika historiska samlingarna af de första kristna
böckerna — samlingar som på ett trefvande sätt gjorts af ofta
illa underrättade eller fördomsfulla män — och det
väsentligen subjektiva religiösa och moraliska förhållandet med
en läras påtaglighet. Det är logiskt omöjligt att frän den
ena sluta till den andra. Jag har t. ex. alltid förvånats
öfver att den heliga andes inre vittnesbörd varit tillräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
