Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 2. Bibelns ofelbarhet - IV. Dogmens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
att vissa misstag kunnat insmyga sig i dem. Man bör läsa
med hvilken bitande ironi normanden Richard Simon talar
om den ångest, i hvilken de protestantiska doktorerna
sväfva, hvilka låta allt hvila på helheten och ofelbarheten
af Skriftens text, medan de katolska lärda, som veta, att
deras tro hvilar på annan grund, utan oro eller
betänkligheter öfverlämna sig åt sina forskningar.
Den protestantiska teologin skulle icke återkomma
från sin inspirationsteori förrän den utvecklat densamma
i dess konsekvensers hela stränghet. Skriften, egentligen
taladt, har blott en författare, Gud själf, eller, om man
föredrager det, den helige ande. För att få sitt ord
upp-skrifvet, har Gud visserligen behöft betjäna sig af
mänskliga händer. Men dessa mänskliga skrifvare voro blotta
verktyg, sekreterare, ändå bättre calami^ de pennor, medelst
hvilka den gudomlige författaren skrifvit. Här är icke
fråga om ett inre ljus, som skulle ha upplyst dessa den
helige andes mänskliga organ. Detta är onödigt,
alldenstund de icke ha någon del eller någon ansvarighet i
hvad de skrifvit; deras inspiration bestod i den
beredvillighet och goda vilja, hvarmed de hade att låna sin hand
åt Herren, som fordrade den. De ha icke varit omedvetna,
men helt och hållet passiva, utom i skriftens mekaniska
del. De ha kunnat förstå hvad de uppskrefvo; men icke
ens detta var nödvändigt, och det har icke heller alltid
varit fallet, såsom flera af dem erkänna och såsom
exemplet med Bileams åsna visar.
Bibeln är ett bref, som Gud uppsatt, till form och
innehåll, tankar och ord, och som han ställt till
människorna. Inspirationen fattas såsom ett öfvernaturligt
diktamen.
Den protestantiska skolastiken urskiljer i detta
diktamen tre moment: befallningen att fatta pennan och skrifva
(impulsus ad scribendum), uppenbarelsen af hvad som skall
skrifvas, själfva bokens innehåll (siiggestio rerum) och
slutligen ingifvelsen af de ord, i hvilka den gudomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
