Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 2. Bibelns ofelbarhet - IV. Dogmens byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
tanken borde formuleras (suggestio verborum). Ingenting
är sålunda lärnnadt åt slumpen eller åt den mänskliga
felaktigheten. Gud själf förblir ansvarig för allt.
Då teorin kom till denna punkt, stötte den mot
uppenbara fakta och måste söka komma till en förklaring
med dessa. Mellan Skriftens olika delar finnas
skiljaktigheter och till och med motsättningar; i alla händelser
finnas förändringar i stilen. Huru skulle man kunna
försona denna föränderlighet eller dessa motsatser med den
förnämste författarens enhet, d. v. s. med Gud. Den första
och minst farliga utvägen var att hänföra alltihop till den
helige andes förgodtfinnande. Denne ande, en frikostig
förlänare af allehanda tungomål, gifver enhvar hvad han
vill och som han anser bäst tjäna sitt syfte. Men då
måste man förvåna sig öfver att hvarje biblisk
skriftställare talar just i en stil och i de former för tankegången,
som eljest bestämdes och voro kända genom hans
tidsandas odling och vanor. För att förklara detta
förunderliga och ständiga sammanfallande, sade man nu, att den
helige ande, i valet af sina uttryck och i formen för sina
satser, tagit hänsyn till individualiteten och odlingsgraden
hos hvart och ett af sina organ och låtit dem tala och
skrifva, som de skulle talat och skrifvit, om de lämnats
åt sin egen begåfning. Är emellertid icke detta första
medgifvande farligt?
En annan svårighet. Hvarken Gamla eller Nya
testamentet äro skrifna på hebreiska eller grekiska med
fullkomlig grammatikalisk renhet. Kyrkofäderna, Bossuet och
nästan alla predikanterna ha vältaligt uppehållit sig vid
motsatsen mellan den höga lära, dessa böcker förkunna,
och deras sträfva eller fattiga uttryckssätt. Erasmus och
humanisterna tänkte icke annorlunda. Men i den af de
protestantiska teologerna uppställda läran om
verbalinspirationen gåfvo de barbarismer, solecismer,
deklinations-och syntaxfel, som man kan anmärka i den ena eller
andra af bibelns skrifter, anledning till skandal. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
