Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - I. Dogmens grundval förflyttad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET.
Dogmens fortskridande upplösning.
I.
Dogmens grundval förflyttad.
Den protestantiska byggnaden var ännu icke
fullbordad förrän den syntes bräcklig. Man trodde sig stärka
densamma genom att förflytta dess grundval; man
påskyndade endast dess förfall.
Denna grundval var, såsom man sett, den heliga
andes inre vittnesbörd, som för den kristna själen betygade,
att Skriften är »Guds ord». Hela världen erfor
emellertid ett blindt behof att ha en yttre, väl bestämd och fast
auktoritet, som man kunde sätta mot den katolska kyrkans
auktoritet. Det inre vittnesbördet, som var af subjektivt
och moraliskt slag, dessutom ofta dunkelt, osäkert och
rörligt, kunde icke grundlägga denna auktoritet, utan att
gå ifrån sin natur och motsäga sig själft. Huru skulle
man kunna göra den helige ande till domare i
undersökningar och frågor, angående text, kanon, historisk kritik,
utan att ombilda honom till ett orakel af okunnighet och
fanatism?
Här trädde för öfrigt socinianer och arminianer emellan;
på hvilka tecken, frågade de, igenkännen I, att den röst,
som I tagen för den helige andes, icke är en tom
inbillning, återljudet af edra egna fördomar eller till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
