Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - IV. Dolda frön och nya röster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
För att förnimma lians lifliga originalitet, måste man
jämföra honom med Reimarus, hvars illpariga utgifvare han
var. Reimarus är en den förflutna tidens man; han rör
sig med skolastikens premisser och har af uppenbarelsen
och den religiösa inspirationen samma uppfattning som
Goetze och de öfriga ortodoxa pastorerna, hvilka han
drifver till ursinne. Där dessa säga: underverk,
meddelande från himmelen, skriker han: skälmstycke och
prästerlig ärelystnad. Båda förklaringarna gå fullt upp emot
hvarandra och äro af alldeles samma slag. Alltjämt är
det historiens naturliga och lefvande väfnad, som
sönder-slites af den gudomliga eller den mänskliga viljans
godtycke. Rationalister och suprarationalister från denna tid
stöta lika mycket Lessings historiska och religiösa sinne
för hufvudet. Han ombildar för sin egen del
uppenbarelsens idé: den skall icke mera vara ett kvantum en gång
för alla med absolut stränghet formulerade idéer; den
skall vara något lefvande eller fastmer något i själfva
det andliga lifvet inneboende, den stadigvarande och inre
verksamheten af Guds ande i det mänskliga medvetandet
för att uppväcka, rena, upplyfta det ända till sanningens,
rättfärdighetens och den broderliga kärlekens fulla ljus.
Ingen historisk religion är absolut santi, men ingen är
heller helt och hållet falsk. Alla ingå, såsom successiva
moment med relativt berättigande i historiens gudomliga
plan. Uppenbarelsen är en uppfostringsanstalt; det är
Gud, som företager mänsklighetens fortskridande
uppfostran.
Om kristendomen är den fullkomliga religionen,
kommer sig detta däraf att just i henne Guds ande
framträder absolut oberoende af bokstaf och riter. Han
förblir alltid ideell och transscendent i sina vackraste
historiska skapelser och bekräftar sig i sin suveräna frihet.
Han skrifver långsamt icke i en bok, utan i själarna, icke
med bläck, utan med praktiska sanningar och kärlekens
känslor sin högsta uppenbarelse, »evighetens evangelium». 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
