Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Den protestantiska dogmen och auktoriteten - 3. Dogmens fortskridande upplösning - IV. Dolda frön och nya röster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
icke verkan af, utan orsak till dogmen. Det är lika
orimligt att förblanda naturens företeelser, som fysiken
studerar, med de successiva förklaringar, som naturforskarne
gifvit af dem.43
Med ens befann sig den gamla dogmatikens
grundval rubbad och teologins egen natur var ombildad. Det
kunde finnas en experimentell religionsvetenskap, en positiv
vetenskap, som gjorde till sin uppgift att strängt iakttaga,
klassificera och sammankedja de religiösa företeelserna och
intog sin plats icke öfver de andra vetenskaperna, utan i
sitt led i de mänskliga kunskapernas encyklopedi. Den
förnämsta tjänst Schleiermacher gjort både den religiösa tron
och filosofin är, att han sålunda åt religionen eröfrat
hennes oberoende och åt religionsvetenskapen dess
obestridda berättigande.44
Med honom öfvergick det protestantiska medvetandet
en gång för alla det sund, som skiljer auktoritetsreligionen
från erfarenhetsreligionen. Den religiösa sanningen kunde
icke mera meddelas af ett orakel; den måste dädanefter
framvälla ur själfva den kristna erfarenheten, som
oupphörligen åter alstras i fromma själar under Kristi andes
ständiga verksamhet. Den heliga skrift kunde icke mera
vara trons grund; den blef dess hjälpare, ett medel till
nåden. I den lärobyggnad, som uppfördes af
Schleier-machers dialektik, har bibeln icke längre sin plats i
grundvalarne, utan i byggnadens takstolar.40 Den förblir
visserligen fortfarande ett alster af den helige ande, men af
den helige ande, betraktad såsom kollektiv ande, såsom
kyrkans historiska själ, den i dess lif och verksamhet på
jorden inneboende gudomliga principen. Det vittnesbörd,
denne ande gifvit Kristus i Nya Testamentet skiljer sig
icke väsentligt från det, som han gifver honom i de
följande seklernas verk. Det finnes icke från det ena
ögonblicket till det andra en yttre och märkbar öfvergång från
det öfvernaturliga till det naturliga; det gudomliga och
mänskliga blanda sig oafbrutet på samma sätt i de verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
